Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1904 - Sommarsöndag. Ur Doktor Glas’ papper. (Fragment af en ofullbordad roman.) Af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSÖNDAG
10
och då han i nästa ögonblick räckte
mig vinlistan, röjde han med den
korta, hastigt framkastade frågan:
Cha-b!is? att hans minne rymde kanske
lika omätliga fonder af
detaljkunskaper som mången professor. Jag är
ingen flitig källarkund, men det är
sannt att jag nästan aldrig dricker
något annat vin än Chablis, när jag då
och då äter middag ute. Och han var
gammal i facket. Den första
ungdomsyran hade han stillat med att
balansera punschbrickor i Berns, med
en mognare ålders allvar hade han fyllt
mera invecklade plikter som
matsalskypare på Rydberg och Hamburger
börs, och hvem vet hvilken tillfällig
ogunst af ödet som var skuld till att
han nu med glesnande hjässa och litet
flottigare frack verkade i sitt kall på
ett något enklare ställe. Han hade
med åren fått en prägel af att höra
hemma öfverallt, där det luktar mat
och korkas upp buteljer. Det gladde
mig att se honom, och vi växlade en
blick af hemligt förstånd.
Jag såg mig omkring bland
publiken. Vid bordet näst intill satt den
sympatiske unge man, som jag brukar
köpa cigarrer af, och smorde kråset
med sin flicka, en täck liten bodfröken
med kvicka rårtögon. Litet längre
bort satt en aktör med hustru och barn
och torkade sig om munnen med
slätrakad prästerlig värdighet. Och borta
i en vrå satt ett ensamt gammalt
original, som jag känner igen från gatan
och kaféerna sedan väl tjugu år
tillbaka, och delade sin middag med sin
hund, gammal och litet grå i pälsen,
också han.
Jag hade fått min chablis och satt
och njöt af solstralarnes lek med den
lätta ljusa drycken i mitt glas, då jag
helt nära mig hörde en
fruntimmersröst som jag tyckte mig känna igen.
Jag såg upp. Det var ett herrskap
som just kom in, en herre, en fru och
en liten gosse på fyra, fem år, ett
mycket vackert barn, men dumt och löjligt
utstyrdt i ljusblå sammetsblus och
spetskrage. Det var frun som förde
ordet, och hennes röst förföll mig
bekant: där ska’ vi sitta — nej, inte där
— där skiner solen — nej, där ha vi
ingen utsikt — hvar är vaktmästaren ?
Plötsligt kände jag igen henne. Det
var samma unga kvinna som en gång
hade vridit sig i gråt på golfvet i mitt
rum och tiggt och bedt att jag skulle
hjälpa henne — att jag skulle befria
henne från barnet som hon väntade.
Hon var en ung flicka då, och jag var
husläkare i familjen, därför vände hon
sig i sin förtviflan till mig. Så blef
hon gift med den bodknodden som
hon så gärna ville ha, och fick sitt
barn under lagens hägn — litet för
raskt, men det gör ingenting nu —
och här ha vi alltså corpus
delic-t i i sammetsblus och spetskrage. Nå,
min lilla fru, hvad säger ni nu — fick
jag inte rätt? Skandalen, den gick
öfver, men er lilla gosse har ni kvar,
och har glädje af honom...
Men jag undrar i alla fall om det
verkligen är det barnet. Nej, det kan
det ju inte vara. Gossen är fyra,
högst fem år, och det är minst sju eller
åtta år sedan den där historien
passerade ; det var ju strax i början af min
praktik. Hvad kan det då ha blifvit
af det första barnet, kanske det
förolyckades på något sätt. Nå, det gör
heller ingenting, eftersom de tyckas
ha reparerat skadan sedan ...
Jag tycker inte så mycket om
herrskapet för resten, när jag ser närmare
på dem. Frun är ung och rätt vacker
ännu, men hon har lagt litet på hullet
och fått nästan väl blomstrande hy.
Jag misstänker att hon går på
konditorier om förmiddagarne och dricker
porter med bakelser, och skvallrar
med sina väninnor. Och herrn är en
boddonjuan. Skall jag döma honom
efter utseendet och fasonerna, och det
kan jag nog göra utan allt för stor
risk, så är jag böjd för att tro att han
är så otrogen som en tupp. Dessu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
