- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
25

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1904 - Den halte Eros. Novell af Mark Stern. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOVELL
Af MARK STERN. %

I.

Henry Thesleffs hustru stod framför
spegeln och lade sista handen vid sin
toalett. Hon hade en svart
tyllkläd-ning öfver rosa siden, resterna af
bruddräkten som sedan färgats. Hon fäste
noga vid barmen en liten brosch i
form af en adelskrona af små
briljan-ter och små mörka rubiner. Hon hade
fyllig, hvit hals och ett vackert ansikte
med stora, stela ögon. Hon
observerade i spegeln att hennes ena kind var
rödare än den andra sedan hon nyss
blifvit häftigt förargad på en af
jungfrurna — hennes hy var ömtålig och
sinnesrörelse visade sig lätt på hennes
ansikte i form af ojämn rodnad —
men det föll henne icke in att pudra
sig. Ty fru Anna Thesleff ogillade af
princip all flärd och det hade aldrig
förekommit puder på hennes
toalettbord.

Hon pröfvade effekten af en helt
liten emaljerad klocka på högra sidan
af klädningslifvet. Visserligen hade
hon hört att det i den fina världen ej
mera var brukligt att bära uret sålunda
men hon grämde sig tyst öfver att då
ej kunna använda det lilla smycket.
Slutligen lade hon det med en suck
tillbaka på bordet.

»Enkelt är alltid finast», tänkte hon
beslutsamt.

Hon drog några armband öfver
händerna, samt tog därpå fram två par

hvita glacèhandskar och synade dem.
Hon valde ut det minst fräscha paret
och drog det långsamt på sig.

»Henry, är du färdig?» ropade hon
utan att se upp.

»Strax», svarades det från andra
sidan förmaket.

»Det är sent.»

»Ja, säg åt Svea att telefonera efter
en droska».

»Nej, vet du, vi kan mycket väl ta
spårvagnen! Om du bara någonsin
vore färdig i tid.»

»Är du klar då!» frågade den
manliga rösten för att hala ut på tiden.

»Jag? Mig brukar man minsann
inte få vänta på.»

Handskarne voro nu knäppta. Fru
Thesleff tog fram en svart
spetssolfjäder ur ett etui och släckte det ena af
toalettbordets ljus. Men innan hon
blåste ut det andra, betänkte hon sig
ett ögonblick, tog därpå resolut den
lilla emaljerade klockan och fäste den
en smula i skymundan bland
klädnings-lifvets chiffongarneringar.

Hon gick tvärs öfver förmaket ut i
salen, som vette åt gården och vidare
ut i korridoren, till köket, barn- och
jungfrukamrarna.

»Svea! Lina! Se väl efter barnen
nu. Vi kommer förresten inte sent
hem.»

Så gick hon tillbaka efter en hastig
inspekterande blick in i rummet, där
barnen Vera och Knut lekte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free