Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1904 - Giosué Carducci. Af Astrid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G/OSUE CARDUCCI
45
riska uppsatser och broschyrer, hvilka
alla bilda ett helt af originell
uppfattning, kraftig stil och grundliga
vetenskapliga studier. Som polemiker har
han då och då uppträdt, och alltid
vetat att på ett glänsande sätt slå sina
vedersakare på fingrarne. En hans
vän hela lifvet igenom, vid namn
C h i a r i n i, skrifver därom följande:
»Visserligen kan man icke frikänna
Carduccis polemiker från en hetsig
ton, men dock läser man dem alltid
med det största nöje. För det första
därför, att han icke gör personliga
hänsyftningar, han vill i sina
polemiker blott kämpa för konst, för
sanning och rätt; för det andra därför,
att han — oaktadt sin hetsighet —
alltid bibehåller den öfverlägsnes lugn,
det lugn, som kommer af medvetandet
om egen styrka och rätt; för det
tredje därför, att han gör intryck af att
vara en jätte, som ger sig i lek med
pygmeer: i massor gå de löst på
honom och han, utan att förlora sitt lugn,
tar dem försiktigt en för en med två
finger, placerar dem på insidan af sin
stora hand, låter dem där göra några
små piruetter till åskådarnes stora
förnöjelse och skakar dem så bort —
låtande dem komma på näsan i gruset.
För det fjärde och femte och sjätte
därför, att han är en lärd och genial
man och vet konstens alla
hemligheter och säger hvad han vill ha fram på
ett sätt som alltid måste väcka
intresse, som mången gång anstränger
tankarne, men aldrig tröttnar.
Men det var icke lätt för den
tjugo-ettårige mannen att draga sig fram
som biograf, ty han hade icke blott
mor och bror att sörja för utan äfven
en ung hustru. Den lilla vindsvåning
de alla tillsammans bebodde, var
äfven så tarflig som möjligt. Blott i
skaldens arbetsrum funnos rikedomar,
rikedomar af de böcker han hade till
låns. Efter ett par års tid skulle dock
utsikterna ljusna. Den unge
filosofie magistern erhöll docentur i gre-
kiska vid Pistoia universitet och två
år senare — utnämndes han till
professor i italiensk litteratur vid
universitetet i Bologna. En tjugosexårig
professor! En hittills enastående
tilldragelse i Bolognas
universitetsannaler. Och nu är det två år sedan den
afhållne lärarens fyrtioårsjubileum
som professor firades.
År 1857 utkom Carduccis första
diktsamling och på denna följde i
rask följd nya dikter, nya tändande
gnistor, som skulle flamma upp till
brinnande entusiasm hos anhängarne
eller brinnande hat hos motståndarne.
Och Carduccis namn flög ut öfver
landet. Ett tiotal år och hans namn
var befästadt i utlandet, i synnerhet
i Tyskland. Hans ungdomspoem
bestå till största delen af sonetter, där
än Dante, än Monti, än Apollo, än
Diana inspirerat honom till sång.
Bland dessa sonetter är det en,
benämnd samtal med träden,
som ger uttryck åt ett djupt vemod:
Jag älskar dig e mera, dystra ek,
som skuggar enslig nejd med stolta grenar,
alltsen från fridens bana bort du vek
och stadsförstörarn ej din krans förmenar.
Du, ofruktbara lager, ej förtjänar
min hyllning heller, ty med hån och svek
du kulen vinter grönskans prakt förlänar
och romersk kejsarpanna, kal och blek.
Jag älskar rankan, som bland klippor klänger,
och i hvars löfverk vindrufsklasen hänger,
som lär mig glömma jordens jämmerdal.
Men granen ärar jag dock högst bland
träden
hon mig en fristad ger af fyra bräden
från tankens dunkla strid och längtans kval.
Hvar har väl det återlösta Italien
fått ett vackrare, värdigare monument
än i Qiosué Carduccis sånger? Där
står inristad en den moderna
historiens hjälteepos, förtäljande om
segrar och nederlag, hopp och fruktan,
ädelmod och nesliga dåd. Han
befann sig ju i sina tidigaste ynglinga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
