- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
60

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1904 - Litteraturkrönika, af Hellen Lindgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

VARI A

en präst, som predikade,
men bad och offrade för folket gjorde
han.

Och såsom en dessert kom jag att
påträffa den lilla smekande gladt
berättade utflyktsboken Genom
Ryssland (Wahlström & Widstrands
förlag) från herr Wentzel Hagelstams
resa genom Kaukasus och Krim, och
för hvilken han fått Nobelpriset, nej,
jag menar censurförbud i Finland,
därför att han sett och sympatiskt
be-skrifvit Tolstoj och talat om hans ögon
med sin fjättrande andliga
melankoli. När j a g har lagt bort boken,
höres från soffan midt emot ett
ohejd-ligt skratt, det är en af familjens
gäster, som uppläser Hagelstams
be-skrifning på ett turkiskt bad, där man
har nöjet att en turk promenerar fram
och tillbaka på ens nakna rygg, till
dess man börjar längta från alla
världens fröjder till Mohammeds houris,
vore man också påfven i Rom.
Märkvärdigt nog skulle man trots all
olikhet i öfrigt kunna uppdraga en
para-lell mellan denna bok, och det i
Tyskland så ytterst omtyckta anonyma
arbetet, hälften en reseskildring och
hälften en roman som bär titeln Bref
som aldrig nådde honom
(Beijers Bokförlag) — likheten är den,
att bägge verka stillsamt,
genombil-dadt och som om man talade med en
förtrogen vän. Det är nu bekant att
den tyska boken är skrifven af en tysk
legationsfru i Amerika, hvars man
fordom beklädt en diplomatisk post i
Peking. Är man en ensam människa
och händelsevis står utan alla intimare
personliga bekantskaper, vet jag icke,
hvad som skulle kunna hindra en att
invagga sig i den illusionen, att man
vore den, till hvilken brefven vore
adresserade, en sådan naturlig ton af
dagboksfunderingar nedskrifna med
varm hjärtlighet, kan man knappt
föreställa sig vara en
författarinnas ord till en publik. För
öfrigt är här allt möjligt samladt: ditt

och datt öfver politiska frågor, öfver
skilda folks seder och bruk. Prinsar
brukade förr i världen blifva kära i
ett porträtt, osannolikare skulle det
bestämdt icke vara, att någon skulle
kunna gå och förälska sig i ett af
dessa bref. Hvad det är för en
rörande historia sedan, att hon, som skref
detta, icke var fri, emedan hon hade en
vansinnig man, och när så han dog
och alla hinder tycktes undanröjda, den
hon skref till omkom i den senaste
massakern i China utan att ha
mottagit ett enda. Kritikern nu för tiden
utdömer s.ådant som yttre
effektmedel. Det är bra eget, att dagligen i
vår erfarenhet inträffa fall af så
upprörande ödets grymhet, att en
intrigromans uppfinning är småsak.

Och nu kommer för mig den ganska
viktiga frågan, om man icke, någon
gång borde läsa så här, planlöst som
i ungdomens glada dagar, icke bara
stänga in sig inom sitt gifna fack eller
som förströelseläsning bara använda
romaner. Skulle det icke ibland vara
bra, att låta ett springvatten från
främmande schakter befrukta ens jordmån
och en del främmande materia gå
igenom ens hjärnas såll, det stannar alltid
något kvar, ett frö, eller något friskt.
Jag menar nu inte tidningarne. Jag
menar just sådana arbeten, som jag
nämnt, fjärran från de vanliga
studieämnena. En annan bok som också
skänkt mig mycken glädje, fast tiden
blott tillåtit flyktiga »tittar», är Emil
Svenséns och lektor Bergmans
gemensamt utgifna Populära
världshistoria, som fortgår på två serier.
Och idén är här verkligen originell,
ty här är knappast alls fråga om
objektiv historisk framställning. Hvarje
tid, hvarje strömning, hvarje
personlighet får sitt betyg, ibland mycket
barskt, ibland högeligen entusiastiskt,
bägge författarne äro propagandister,
som taga sitt parti, hvilka både tala
glödande och vilja öfvertala, och tycka,
att det är den goda saken, de förfäk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free