- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
99

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Hund eller katt? Af Björnulf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUND ELLER KATT

99

kan man tänka sig, att det präktiga
exemplar, som i en med kuddar
belagd gyllenläderslänstol tronade
bredvid sin herre Cardinal Wolsey, mer
än en gång bevittnat »hur historien
smides», och alla, som intresserat sig
för Abbotsford, känna till Sir Walter
Scotts gunstling, hvilken han gifvit
det ståtliga namnet Master Hinse of
Hinsefeld samt efter dens tragiska
ändalykt omtalat som »mon grand ami».

— Dessutom hafva poeterna allt ifrån
Cowpers dagar ej sällan ägnat
»pus-sy» särdeles smickrande
uppmärksamhet, och det är äfven inom
anglosaxiska litteraturen som den
återupp-vaknande kattkulten funnit sina
ifri-gaste förkämpar, bland hvilka väl i
främsta rummet må nämnas Mrs.
Ora-ham R. Tomson och miss Agnes
Rep-plier.

Men för att återkomma till egna
förhållanden — samt för att
rättfärdig-göra min delvisa förkärlek för misse

— Devil har redan ombytt sin kritiska
och misstänksamma hållning mot en
ytterst intim älskvärdhet och sitter för
närvarande på min skuldra — hans
älsklingsplats, när jag skrifver —
ihärdigt slickande en motsträfvig tott
af mitt hår, och jag skall snart
begagna det gynnsamma tillfälle att inhämta
hans dom öfver hvad jag skrifvit. Jag
sätter så mycket större värde på
denna, som han alltid vet att fullt
be-herska sina känslor och aldrig går i
extas öfver en sak, endast därför att
jag är upphofvet till densamma.

Skulle jag nu t. ex. föreläsa Vixen
detta mitt opus, så vet jag på
förhand, att hon med spänd
uppmärksamhet och förstående sympati i sina
vackra ögon skulle begärligt sluka
hvarje ord, ifrigt bearbetande golfvet
med sin vältaliga svans, och sedan,
förr än jag någonsin hunnit äska
hennes omdöme, springa upp och i vild
förtjusning ta mig i famnen: »Bravo,
gamle vän! Briljant! Alldeles
utmärkt! Jag skulle bra gärna vilja se

den karl, som gör dig det efter. Läs
det högt om igen! Vov, vov!» o. s.
v- — J°> Ja£ känner till det. Numera
låter jag mig aldrig påverka af dylikt
banalt smicker; men i början, tillstår
jag, blef jag verkligen litet häpen och
undrade, om Vixen, när allt kom
omkring, skulle varit mera skarpsynt än
jag och (i mig) ha upptäckt en ny
stjärna på det litterära firmamentet.
Under sådana omständigheter
utfordras ganska stor viljekraft för att
upparbeta en genuin själfkritik; men
sedan detta lyckats mig, har jag
åtskilliga gånger för ro skull föreläst Vixen
saker som jag vetat (obs!) vara
gediget nonsens. Jo, ganska riktigt
bestyrktes jag i mina farhågor, att
antingen var stackars Vixen ohjälpligt
dum eller af egoistiska hänsyn en
låg-sinnad smickrare, eller ock kastade
hennes kärlek och beundran för min
person en skyddande mantel öfver alla
mina svagheter. Jag valde att tro
det sista, men med förtroendet var det
naturligen slut.

Annorlunda går det mig med Devil.
Jag har på förhand ej minsta aning
om huru han skall upptaga en
utgju-telse, vare den enligt min egen
åskådning aldrig så utmärkt. Äfven om
han är i smektagen, hvilket
egentligen oftast är fallet, blir han genast
gravitetisk, när jag börjar mitt
föredrag. Sällan får jag emellertid
något direkt svar och känner mig
således ungefär lika upplyst, som när
ridån efter ett af Ibsens dramer
utvecklar sitt mäktiga frågetecken —
hvilket emellertid så småningom
utplånas, i det att den hvita bakgrunden
befuktas af tankedestillatet, och
svaret framträder likt vissa kemiskt
preparerade bilder, som barn älska att
syssla med. Och såsom här ligger
hufvudintresset just i
framkallningsprocessen.

Å andra sidan har det ock händt,
att han vid uppläsningen af en utaf
mina mest lyriska dikter, som ju dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free