- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
119

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Hellen Lindgren, af Jacobine Ring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dämpade clairobscur, hvari han älskade
att framställa de bilder han tecknade.

Det ena som det andra: viljan att
söka finna det rent mänskliga hos en
litterär personlighet såväl som önskan
att tolka för andra den bild han så
gjort sig i dämpad ton, var rotadt i
hela hans egen andliga läggning.

Han ville framför allt förstå och
förklara. Med all sin skälfvande kärlek
till sanningen sökte han ej att
dekretera den som det eller det, men att
finna de vägar som ledde till dess
källa, den klaf, hvilken hjälpte honom
att varsna, hvem den man var, med
hvilken hans tanke sysslade, ej hurudan
han efter den ena eller andra dogmen
skulle dömas vara. En mindre
dogmatisk kritiker än Hellen Lindgren ha
vi sällan egt, än mer sällan en med
mer fördomsfri uppskattning af det
goda inom olika riktningar.

Till denna verkliga frisinthet ledde
honom icke blott metoden hos den
tänkarskola, efter hvilken han bildade
sig, den som äfven inom det filosofiska
tänkandets sfär tillämpar den
naturvetenskapliga analysens förfaringssätt. Dit
ledde honom först och främst det drag
i hans eget lynne, som fann det
ärligare och riktigare att undersöka än
att döma.

Samma drag hos honom var det
ock som gjorde, att han helst såg det
goda i ett verk, där icke någon
oärlighet eller skefhet hos personen trädde
fördunklande emellan, liksom att han
gärna var försynt i den form, hvari
han framställde de slutsatser han byggde
upp på sina premisser, om han ens
själf drog ut dem och icke lämnade
åt sina läsare att fullborda arbetet
därmed.

Det var icke bristande förmåga att
fälla ett distinkt omdöme, än mindre
bristande mod att öppet uttala det, som
gaf denna prägel åt hans kritiker. Det
var den finkänsliga människans
skygghet att sätta sig till domare öfver den
andra. Den mer eller mindre
konstnärligt lyckade yttre gestaltningen af
ett verk är det lätt att klandra. De
kritici, som stanna därvid, ha icke svårt
att fälla tvärsäkra och hårda domar.
Värre är det att sitta till doms öfver
en människa och afgöra hennes värde.
Här få vi nöja oss med att söka
förstå, hvem hon är och hvad hon vill.
De bland oss som äro ärliga och
samvetsgranna söka icke heller att nå längre,
ty att göra det är att gå over Evne,
det må vara lifvet det gäller eller den
lifvets spegel som kallas litteratur.

Som en man med glödande kärlek
till sanningen, med en rörligt skiftande
nervös intelligens i dess uppspårande,
men en nästan kvinnligt sensitiv
skygghet att blotta sin innersta tanke
därom, lika finkänslig som föreståendefull,
är det ock vi, som i lifvet stodo honom
nära, minnas Hellen Lindgren.
Samma egenskaper hos honom är det äfven
de måst skatta, hvilka blott känt honom
som kritiker och historiker. Icke minst
Varias läsekrets har lärt att värdera
dem i de litterära månadsöfversikter af
hans hand, som influtit i vår tidskrift,
och bland hvilka den som återfanns i
dess senaste häfte torde vara det sista
han skrifvit före den sjukdom, som
tömde hans länge uudergräfda krafter.

        Jacobine Ring.

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free