Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Memento quia pulvis es. Af Maurice Rollinat. Öfversättning af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Med anledning af diktarens nyligen timade död meddela vi härmed en af Fru
Sigrid Elmblad öfversatt dikt af franske skalden Maiirice Rollinat. I Varias Mars-häfte
kommer att inflyta en Rollinat-studie af samma penna, med talrika exempel ur den
egendomlige poetens och neurastenikernas känsligaste alster.)
Memento quia pulvis es.
Af MAURICE ROLLINAT.
På marken, som vissnar och vämjes därvid,
sin jäsande fåfänga spottande ut,
är mänskan en slända, som spiller sin tid
med evighetsskryt intill dagen tar slut.
En själ, som bevingad i länkar sig vrider,
en kropp, som fördärfvas vid njutningens
flöden.
Vid branten ett strå, som för tillvaron
strider —
före döden.
Med kallnade fingrar i vanmakt hon för
sin blånande hand öfver lakanet matt.
Ett rosslande ångestens böner förgör,
af tusende armar hon kväfves i natt.
Och fasan, den sista, som ingen har skonat,
den hväsande giftormen samvetsnöden
förtäljer om skuld, som ej lifvet försonat —
uti döden.
Och då hon, förvandlad till stoftkorn och
damm,
af vindarna uppgräfd, blir’ kastad omkring,
ett irrande flarn, som på måfå förs fram,
en rest af atomer, ett tomt ingenting,
då närmar sig glömskan, som hånande ler
sitt iskalla löje åt människoöden,
och sätter till sömn uppå grafven sig ner]—
efter döden.
Sigrid Elmblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
