Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Teater-Revy, af H. B. - Musik, af W. L—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
VARI A
nagerimiljön bättre passat en teaterns
tidigare epok. — Det senare däremot
har sitt berättigande genom
dramatiseringen af en genial författares
genialaste alster, och blir aldrig gammal-
Derlioz-firandet, som så pompöst
be-■’-’ gynt med Musikföreningens
uppförande af hans stora »Requiem»,
hvar-om vi i December-häftets revy hade
en kort redogörelse, fick sin värdiga
fortsättning i k. teaterns tredje
symfonikonsert och efter en efterklang på
på Konsertföreningens. För två
kategorier af musikfolk torde
fortsättningen rent af ha varit värdefullare
än början: för den historiske
betraktaren, som i »Symphonie Fantastique»
hade att se ett mera typiskt belägg för
Berlioz’ epokgörande betydelse såsom
den moderna programmusikens
egentlige skapare, och pro secundo för
utförandets finsmakare, som af en kör
hvilken i likhet med musikföreningens
är sammansatt af hufvudsakligen
amatörelement, låt vara under utmärkt
ledning, ej har rätt att vänta en fullödig
prestation, men som i hofkapellets
återgifvande af den nämnda symfonien
helt visst funno äfven ganska högt
ställda fordringar i det hela
tillgodosedda.
»Symphonie Fantastique», »episode
de la vie d’un artiste» såsom han
kallar den, skildrar, enligt det ganska
bi-zarrt uppgjorda programmet, hurusom
en ung konstnär, som i lefnadstrött
förtviflan intagit en dosis opium,
under narkosen drömmer igenom sin
kärlekslycka och sina kärlekskval, hvil-
modigt för ungdomen, för hvilket det I
är afsedt. Därtill kommer ett beröra-I
värdt agerande och god utstyrsel.
H. B.
ka senare bli utgångspunkten för
vilda fantastiska förirringar: han har
mördat sin älskade, föres att afrättas,
kommer bland de osaliga. Den i alla
fem satserna genomgående
grundtanken, ledmotivet (»1’idée fixe»), som
skall musikaliskt personifiera den
älskade, suggererar näppeligen till den
stämning som den vill bibringa. Den
vittnar, den liksom åtskilligt af
Berlioz’ melodiska material, om en icke
särdeles originell uppfinning. Icke
heller i det tematiska arbetet har man
att söka hans egentliga begåfning,
som fastmer ligger i ett utprägladt
sinne för klangkolorit: i orkestral
instrumenteringskonst har han som
bekant varit banbrytande. Af historisk
betydelse är emellertid det konsekvent
genomförda användandet af ett
ledmotiv, i detta fall ett slags
personifikation, låt vara en som kanske nöd-!
gas appellera mera till åhörarnes goda
vilja att instämma än till hans
omedelbara fantasi. »L’idée fixe», som först I
framföres af violiner och flöjt under
paus i den öfriga orkestern, uppträ- I
der sedermera i de mest olikartade
sammanhang: på balen, i en idyllisk
bild (»Scène aux champs»), vid
afrätt-ningsscenen, vid hexorgien (»Songe
d’une nuit de sabbat»), där den i
förvriden gestalt betecknar den älskades
inträde bland afgrundsandarna, och se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
