- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
126

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Musik, af W. L—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

VAR/A

Den mäktigast verkande af de
konserter, som denna om vårt musiklif så
högt förtjänta förening under
innevarande säsong hållit, var deras fjärde.
Johannes Brahms’ fjärde symfoni
(e-moll), som hos oss ej gifvits på ett
tiotal år, var väl för de flesta ej stort
mer än till namnet känd. Det
storartade verket, som enligt mångas
mening är mästarens betydelsefullaste
symfoniska arbete, är det sista af
dessa; det fullbordades 1885 och bär
opustalet 98. I sitt tankeinnehålls
storhet och isynnerhet i den
formella gestaltningen är den ett af
symfonilitteraturens märkligaste alster. Dess
elegiska totalstämning, som nästan
blott i scherzot ljusnar upp, stegras
i sista satsen till ett tungt svårmod,
som för tanken på en annan af Brahms
skapelser: hans dödsmässa. Denna
final är icke minst från formens
synpunkt ett konstverk af högsta rang;
den är att betrakta som en art
variationssats öfver det först af
mässingskören framförda enkla skal-temat,
hvari ligger fröet till en underbar
melodisk rikedom. I jämförelse med
denna verkets sista del äro de första
satserna ganska lätt assimilerbara,
kanske allra mest den första med dess
oändligt ljufva melodik. Ett viktigt
drag af Brahms harmoniska
individualitet, tendensen till en del med
kyrkotonarterna befryndade
bildningar, uppenbarade isynnerhet andantet.

Bredvid Brahms symfoni blef det
för de båda Lisztska kompositionerna
svårt att komma till sin rätt — de
ställdes ohjälpligt i skuggan, särskildt
pianokonserten i Ess-dur, som, den må
också spelas ännu bättre än af herr
Stenhammar, dock förblir en ganska
ytlig produkt. Naturligtvis gick det
den symfoniska dikten »Mazeppa»
bättre; men det ville inte riktigt gå att
få Brahms ur sinnet den aftonen, och
så blef det äfven denna gång för
programmusiken svårt att hålla hufvudet
högt, då grannskapet är farligt. »Ma-

zeppa», komponerad efter Victor
Hugos bekanta dikt, är ett af Liszts
berömdaste orkesterverk och skulle i
annan omgifning ha gjort en helt annan
verkan. Emellertid hälsade nog de
flesta med tillfredsställelse
upptagandet af detta stycke, som helt visst hör
till de åskådligaste och mest färgrikt
poetiska inom sitt område.

Herr Tor Aulin och hans orkester
ha med det goda framförandet af
isynnerhet Brahms’ symfoni stora anspråk
på vår tacksamhet.

Från Aulins—Stenhammars
sonat-afton är framför allt att erinra om en
hittills hos oss så godt som okänd
kompositör och komposition: Ch. V.
Alkans Duo i fiss-moll för violin och
piano (A. är född 1813, dog 1888 i
Paris, var professor vid
konservato-riet därstädes, uppgifves såsom en af
César Francks lärare). Denna sonat
är i hög grad originell, allra mest i
harmoniken, som i djärfhet ej ger
efter någon annan tonsättares. Längst
i brytande mot det häfdvunna går
mellansatsen, »L’enfer» betitlad; inför den
starka fantasi, som bär den, vill man
nästan hålla tillbaka det ord, .hvar»
tungan frestar: ett musikaliskt
kuriosum. De värdefullaste äro nog
ytter-satserna, finalen är ett verkligt
praktarbete. De oerhörda svårigheterna
vid utförandet löstes af båda
konstnärerna mycket förtjänstfullt.

Vi ha nu att nämna några
småkon-serter, bland hvilka fröken Ellen
Becks romansaftnar utan jämförelse
stå högst, hvad prestationerna
Vidkommer. Kompositionsvalet kunde vid
första soarén till någon del ha varit
bättre, men det var dock godt nog;
men hur det är möjligt att locka
nästan fullt hus på en romansafton, där
Leopold Rosenfeld uteslutande
är representerad, är svårt att fatta.
Att det blef så njutbart som det blef,
får tillskrifvas fröken Becks
förträffliga sångkonst och intelligenta
tolkning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free