Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Musik, af W. L—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
VARIA
det starkt betonades, skulle bli den
enda, måste först uppskjutas och gick
sedan för mindre än hälft hus. Hans
visserligen rutinerade sångkonst, som
emellertid ej är utan fläck och
skrynkla, förmår ej döda intrycket, att hans
röst i klangfärg ej står särskildt högt,
och ännu mindre mäktar denna yttre
polityr bilda någon väsentlig
ersättning för de musikaliska bristerna i
trängre mening: föredragets. Det
är ett mindre godt slag af effekter som
herr Naval offrar åt. I längden blir
det odrägligt med den sockersöta
sentimentaliteten i alla dess faser:
hy-pernyansering, vidunderliga kadenser
på höjdtoner, andra rubati vid hvarje
möjligt och omöjligt tillfälle och hvad
det nu allt kan vara. Vida måttfullare
blef hans tolkning af romanser,
hvar-vid han utvecklar en betydligt
sundare smak än i operan; ej endast en
Richard Strauss och en Weingartner
funno i honom en i det hela god
tolkare, utan t. o. m. för Mozart visade
han sig äga förståelse. Från
omdömet öfver hans dramatiska sång har
man att göra ett viktigt undantag: hans
framställning af Don José i »Carmen»,
som äfven i musikaliskt hänseende var
mycket förtjänstfull, befriad som den
i det hela taget var från det alltför
sentimentala. Dramatiskt taget var
denna sista prestation utmärkt, liksom
ifrågavarande sida af hans artistskap
öfverhufvudtaget stod på en hög
nivå. I tvenne nya roler uppträdde
Naval denna gång: Alfredos i »La
Traviata» samt Stradellas, i båda
partierna med ungefär samma proportion
mellan förtjänster och svagheter som
i de flesta öfriga af hans
framställningar. Totalintrycket skulle varit
fördelaktigare, om ej sångaren plågats
af en vokal indisposition.
Ännu en gäst i Don Josés parti har
säsongen bragt oss: den norske
sångaren Carl Hagman, som härvid lade
i dagen en mycket vacker röst och en
ovanligt sund musikalisk uppfattning,
båda tillräckligt goda för att aflägsna
tanken från en del ofullkomligheter i
det dramatiska.
Madame Jeanne Raunays gästspel,
som ganska braskande bebådats, kom
ej att till fullo motsvara
förväntningarna. Visserligen förfogar hon
öfver ett präktigt röstmaterial; klangen
är bärig och fyllig, volymen dock
endast i det högre registret stor.
Hennes i flera hänseenden framstående
sångkonst lider emellertid af en stark
böjelse för chevrotering, på hvilken
måhända bör läggas en del af skulden
till den osäkra intonationen. Någon
egentlig scenisk talang var fru
Rau-nay knappast. Att hon gjorde ett
fördelaktigt totalintryck, åtminstone
såsom Elsa i »Lohengrin»,
sammanhänger äfven med den präktiga
apparitionen. Hennes andra gästrol var
Elisabeths i »Tannhäuser».
Vi ha slutligen att anteckna
ytterligare några repriser: »La Traviata»,
»Tell», »Orfeus», »Jolantha»,
»Niirnber-gerdockan». Från dessa äro att
minnas två prestationer af betydenhet:
Fru Hellströms (»Violetta») och fröken
Svärdströms (»Jolantha»). De
förbehåll, som man vid fru Hellströms
åter-gifvande af ifrågavarande parti måste
göra, gälla mindre det vokala, som
visserligen var för kontrastfattigt men
i alla fall, tack vare den vackra
stämman och den vårdade sången, blef af
god verkan, utan fastmer det
dramatiska, som visade hvad man visste
förut: att fru Hellströms kynne mer
eller mindre utestänger henne från en
riktig uppfattning af en sådan rol som
»Kameliadamens».
Fröken Svärdström har redan för ett
par år sedan uppträdt såsom
»Jolantha». Sedan dess har hon gått
åtskilliga steg framåt, så att detta
hennes parti nu är att betrakta såsom ett
bland de allra bäst utförda som
denna operasäsong haft att bjuda.
W. L—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
