Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Fried. Krupp & C:o. En skildring af nutidens största industrianläggning. Af A. E. T. Olan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
VARI A
Att närmare beskrifva alla de
öf-riga filantropiska inrättningar Fried.
Krupp stiftat för sitt folk skulle fylla
hela spalter, dessa sparkassor,
premiefonder, folkbibliotek, skolor af
alla slag och kunskapsgrenar, ångkök,
sanatorier och sjukhus, sport- och
nöjeslokaler, konserthus och bierhallar,
hvilka samtliga genom sin rikedom
och sitt storslagna utförande, samt de
otaliga praktiska reformerna därvid,
visa att firman Fried. Krupps
»Wohl-fartseinrichtungen» bilda en i hela
världen enastående social mönsteranstalt.
Man frågar sig nästan, hvem som
drager den största personliga nyttan af
denna nutidens förnämsta
industrian-anläggning, kanonkungen själf eller
— hans arbetare.
Då förf. en gång under
Diisseldorff-utställningen rådfrågade en
cigarrhandlare om tågtiderna till Essen,
berättade denne, en äldre man, ett drag
ur Alfred Krupps lif, hvilket på ett
slående sätt gifver en bild af det
pa-triarkaliska och goda förhållande, som
alltid rådt emellan fabrikens ägare och
hans arbetare, samt är betecknande
för den vördnadens gloria, som
omstrålar namnet Krupp i
Rhenprovin-vinsen.
— Ser herrn — började mannen
med äkta tysk pratsamhet — min
svärfar, han var arbetare i Essen under
»alte Krupps» tid för många år sedan,
och på gamla dagar blef han
verkmästare vid kanonfabriken. Så en dag
skulle Krupp gifva en stor festmiddag
i Villa Hiigel och inbjöd en mängd
officerare och fint folk samt de
förnämste ingeniörerna och äldsta
verk-mästarne i fabriken. Men, ser herrn,
min svärfar gick inte, för han var så
gammal att hans händer darrade, och
han var rädd att spilla ut på duken.
Det var ingen som märkte att han var
borta, men när de satt sig till bords
frågade Krupp efter honom. En in-
TYPISKA »EGNA-HEM» FÖR KRUPrS ARBETARE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
