- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
151

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Den halte Eros. Novell af Mark Stern. III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN HALTE EROS

151

»Tänk på barnen, Henry — hur de
sörja, hur de längta hem!»

»Jag tror inte så små barn förmå
sörja något vidare», svarade han.

Då sade hon hårdt och beslutsamt:

»I så fall nekar jag till skilsmässa.
Du kan inte förbjuda mig att flytta
hem igen.»

»Jag kan fly!»

»Äh prat! Vi ska väl bära oss åt
som förnuftigt folk.»

Han räknade till tre — nu visste
han ju att han inte ville disputera
längre, han var alldeles uttröttad på
att motsäga henne, en svag
föreställning om att han borde vara filosof
flaxade till inom honom som ett skynke
i blåst på hvilket bokstäfver skulle
dansa . . . Han sade liknöjdt: »Som du
vill då, Anna». Men när han i
detsamma fick se uttrycket af lycklig
häpnad i hennes ansikte, ångrade han sig
aj. Hon veknade fullkomligt. Hon
förde båda händerna till bröstet: »Är
det sant, Henry? Hvad du är god
och snäll! Och du vill att vi åter ska
bli vänner?»

»Ja, låt oss då bli vänner!»

Hon stod framför honom, nästan
vacker som i sin lyckas första dagar,
och hon strålade också af lycka, som
hade det gällt att besegra endast en
liten envishet hos honom, hvilken alls
inte hörde samman med hans bättre
vetande. Nu hade han insett . . . och
hon gladde sig, kanske också för hans
egen skull, tänkte Henry, kanske hade
hon sörjt öfver att han skulle komma
i orätta händer, litet på förfall, bli
ensam och hjälplös och mista sitt sociala
anseende. Han räckte ut handen mot
henne och sade i en glimt af spefull
tacksamhet:

»Du menar nog väl ändå, Anna!»

»Ja — ack, min stackars käre gosse!»
Hon sprang fram igen, drog hans
huf-vud till sig och kysste honom.

»Försoningskyssen du!»

Arm i arm gingo de ut i salen.

Portvaktens dotter stack ut sitt lurf-

viga hufvud genom köksdörren och
frågade om hon fick ställa in maten.
Hon visade ingen förvåning,
herrskapets affärer intresserade henne föga
och en gosse väntade i
jungfrukammaren.

»Den där slarflotta får gå redan i
kväll», sade Anna myndigt, när
mannen och hon blefvo ensamma. »Här
måtte vara en skön ordning! Din kära
syster i all ära, Henry, men något
sinne för att sköta ett hus har hon
ej!» Och hon tänkte lyckligt på
triumfen öfver den afskydda svägerskan.

Efter middagen telefonerade hon till
fastern och ordnade om jungfrurnas
och barnens omedelbara hemflyttande.
Hon ville ej själf hämta dem, nändes
ej fara ifrån Henry när hon nu
ändt-ligen åter var hos honom. De sutto
i hans rum med taklampan tänd och
dess gula skimmer öfver dem, och hon
hade krupit upp till honom i soffan
medan han rökte — det var första
gången på mycket länge som hon satt
sysslolös en eftermiddag. Hon hade
lutat sig intill honom och talade om
deras kärleks första tid,
badortsbekantskapen, förlofningen, bröllopsresan till
Norge och naturstämningarna därifrån.
Hennes lena hår snuddade vid hans
haka.

Han sade tankspridt:

»Du borde ha parfym i ditt hår.
Det är skönt med kvinnor som dofta
när de gå förbi en.»

Hon såg upp: »Parfym i håret?
Käre Henry, hvad har du nu varit i
för sällskap!»

»Ska det inte vara bra det då? Det
föll mig in.»

»Nej, vet du!»

Hon undrade om han möjligen
begagnat sig af hennes bortvaro för att
uppsöka dåliga fruntimmer, men beslöt
klokt att ej tala om det. Allt kom ju
i sin ordning igen nu, redan nästa
förmiddag medan Henry var ute skulle
hon återställa våningen i sitt gamla
skick. Hon skulle också telefonera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free