- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
152

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Den halte Eros. Novell af Mark Stern. III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

VÄRJA

till Gunilla — det skulle bli ord och
afsked!

»Gunilla blir nog flat!» skrattade
hon till.

Henry svarade icke.

Det föreföll honom att händelserna
nu följde på hvarandra med en
hastighet som icke var normal, åtminstone
kunde han icke tillgodogöra sig dem
fort nog. Han hörde oafbrutet hennes
röst bredvid sig och emellanåt tryckte
hon sig hårdare intill honom eller sökte
hon hans läppar och gaf honom kyssar
som han tyckte smakade mjölk. Han
kände sig främmande, snarare generad,
och när han mindes sina vänner och
systrarne blygdes han. Hon påminde
honom om att hon var hans kära lilla
hustru och slappt försökte han fånga
den stämning som kunde ge orden lif,
men han erfor endast en dof retlighet.

Barnen kommo hem och han lekte
med dem. De visade glädje öfver
hemflyttningen och stojade i alla rummen
tills de fördes i säng och genast
somnade. I köket slamrade jungfrurna
med diskar och pratade ifrigt. Anna
gick fram och åter i rummen som för
att på nytt åter taga dem i besittning.
Hon hade slutligen tröttnat på att sitta
inne hos honom och tala, ansåg kanske

att skyldigheten var fullgjord och mer
icke behöfdes. Klockan slog nio.

Henry hade satt sig för att försöka
arbeta men lyckades ej. Han gick då
fram till sitt fönster och blickade ut
öfver gatans ljus. Äter hade handel
serna format sig öfver hans lif utan
att han lyckats gripa in i dem, och
han tänkte: »Finns det människor nog
starka att låta sin egen vilja ske?
Kanske. Jag är icke af dem. Hvad
ska det nu bli af?»

Och han visste det ju. Aren skulle
följa hvarandra som förut och han
skulle vara hvarken olycklig eller
lycklig. Anna skulle någon gång då de
icke alltför nyss tvistat, tala om den
här episoden, då det varit så nära slut
emellan dem och prisa lyckligt att så
ej skett. De älskade hvarandra ju i
alla fall, hette det. . .

En sekund sköt bilden af Rut
smärtsamt in, men han väjde undan för
den . . . »Dröm, dröm» tänkte han.
Han stod vid fönstret och blickade
ut öfver gatans ljus och i ett
medlidsamt löje öfver sitt eget lilla
beskedliga lif, likt så många andras, fick
han åter en fläkt af sin aflägsna
barndoms osammansatta och längtansfull!
undrande vemodsstämningar.

(SLUT.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free