Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Doktor Becks och professor Fjeders system. Af Edgar Allan Poe. Försvenskning af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOR BECKS OCH PROFESSOR FJEDERS
SYSTEM.
Ak EDGAR ALLAN POL. *
Försvenskningen af S. L—r.
T^\å jag hösten 18** gjorde en tur
-*-^ genom Frankrikes sydligaste
provinser, förde min väg fram på några få
mils afstånd från ett visst M a i s o n
de santé eller privatanstalt för
sinnessjuka, hvarom jag i Paris hört
mycket talas af mina vänner inom
läkarekåren. Som jag aldrig hade besökt
något sådant ställe, ansåg jag tillfället
vara för godt för att få gå förloradt,
och jag föreslog min reskamrat (en
herre, som jag ett par dagar förut
tillfälligtvis gjort bekantskap med), att
vi skulle göra en afstickare för en
timme eller så och bese anstalten.
Men han var icke med om saken,
anförande i första rummet brådska såsom
skäl, och i det andra — den ganska
svaga personer. Emellertid bad han
mig att icke låta någon som helst
artighetshänsyn gentemot honom
af-hålla mig från tillfredsställandet af
* Varia har önskat se den ryktbare
amerikanske författaren representerad i sina
spalter och härvid till att börja med valt
den skiss, hvars titel läses här ofvan, såsom
varande icke alltför mycket känd af vår
svenska publik, ehuru den utomlands,
exempelvis i Frankrike, där den till och med
gjorts till föremål till dramatisk
behandling, torde höra till hans mera allmänt
bekanta skapelser. Den är dessutom en
ypperlig exponent af sin upphofsmans
flödande berättarkonst och den »vis comica»,
som jämväl bodde hos denne det — våga
vi säga, sublimt — ohyggligas skildrare
par préférence. Huruvida där äfven
i denna drastiska fantasi kan spåras något
af det nyssnämnda särdraget å Poes
dik-taranlete, må läsaren i det följande själf
öfvertyga sig om.
min nyfikenhet samt tillade, att han
skulle färdas vidare i sakta mak, så
att jag kunde hinna upp honom under
dagens lopp eller i alla händelser den
nästa. Då han bjöd mig farväl, kom
jag att tänka på, att där skulle kunna
uppstå svårighet för mig att få tillträde
till ort och ställe, och jag omnämnde
mina farhågor härvidlag. Han
svarade, att för så vidt jag icke var
personligen bekant med direktören,
monsieur Maillard, eller hade något
re-kommendationsbref, så vore det i
själfva verket mycket möjligt att
svårigheter skulle göras, alldenstund
ordningsreglerna för dessa enskilda
dår-anstalter vore strängare än
motsvarande för de allmänna inrättningarne.
Men han hade själf, tillfogade han,
för några år sedan gjort Maillards
bekantskap och ville vara mig behjälplig
så till vida, att han följde med till
porten och presenterade mig, ehuru
hans känslor med afsende på allt hvad
vansinne hette, icke tilläto honom att
träda därin.
Jag tackade honom, och vi veko
af från stora vägen samt slogo in på
en gräsbevuxen stig, den där efter
en halftimmes förlopp nära nog
tappade bort sig själf i en tät skog, som
omslöt foten af ett berg. Genom
denna dystra och fuktiga trakt fingo
vi så rida ungefär tvenne mil, innan
vårt maison de santé kom i
sikte. Det var ett fantastiskt c h a
-t e a u, mycket förfallet och
sannerligen med nätt nöd beboeligt till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
