Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Doktor Becks och professor Fjeders system. Af Edgar Allan Poe. Försvenskning af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOR BECKS OCH PROFESSOR FjEDERS SYSTEM 155
»Ja, ja, säg ingenting mer — annars
blir det jag som i stället måste tacka
för er berömvärda klokhet nyss. Det
är sällan man råkar på så mycken
förtänksamhet hos unge män, och mer
än en gång ha olyckor inträffat till
följd af tanklöshet å våra besökares
sida. Medan mitt förra system var i
verksamhet, och mina patienter hade
privilegium på att gå både hit och dit
efter behag, jagades de ofta upp till
en farlig punkt af ursinne tack vare
fåkunniga personer, som kommo för
att bese inrättningen. Därför blef
jag också tvungen till sist att gifva
eftertryck åt ett strängt
afspärrnings-system, så att ingen fick tillträde till
huset, på hvars urskilning jag icke
kunde förlita mig.»
»När ert förra system var i
verksamhet», sade jag, upprepande hans
ord, »skall jag då förstå er så, att ’det
milda systemet’, som jag hört så
mycket talas om, icke längre är i bruk ?»
»Det är nu», svarade han,
»åtskilliga veckor sedan vi beslöto att afstå
därifrån för alltid.»
»I sanning, ni förvånar mig...»
»Vi funno det absolut nödvändigt
att återvända till de gamla
behandlingssätten», sade han med en suck.
»Far a n af skonsamhetssystemet stod
alltid som en anledning till ängslan,
och dess förmåner ha blifvit mycket
öfverskattade. Jag tror, monsieur, att
i detta hus, om någonstädes, har det
gjorts ett ärligt försök. Vi gjorde allt
hvad rationell mänsklighetskänsla var
i stånd att uttänka. Jag är ledsen, att
ni icke kunnat besöka oss vid en
tidigare period — ni hade då fått döma
själf. Men jag förmodar, ni är inne i
praktiken af nämnda metod med alla
dess detaljer?»
»Icke helt och hållet. Hvad jag hört
har varit i tredje eller fjärde hand».
»Jag kan då konstatera att
systemet, i allmänna ordalag uttryckt, var
ett sådant som skonade patienterna
så mycket som möjligt. Vi motsade
inga inbillningar, som fått insteg
i deras hjärnor. Tvärtom, vi icke blott
tolererade, utan vi uppmuntrade dem,
och många af våra mest lyckade kurer
hade sin grund i detta sätt att gå till
väga. Det finns intet argument, som så
inverkar på den vansinniges svaga
logik som just ett reductio ad
absurd u m . Vi ha t. ex. haft personer
här, som inbillat sig vara kycklingar.
Vår metod bestod därvidlag i att
insistera på saken, som om den varit
ett faktum — ja, att anklaga patienten,
för dumhet därför, att han icke i
tillräcklig grad uppfattade den såsom ett
sådant — och således under en vecka
afhålla honom från all annan diet än
den som med rätta tillkommer en
kyckling. På det sättet kunde några
sädeskorn och litet sand förmås att
uträtta underverk.»
»Men var denna art af
eftergifven-het allt?»
»För ingen del. Vi satte stort
förtroende till enkla förströelser såsom
musik och dans, gymnastiska
öf-ningar i allmänhet, kortspel, vissa
slags böcker och så vidare. Och vi
gjorde min af att behandla hvarje
individ, som om det varit frågan om
någon vanlig fysisk opasslighet
—ordet ’vansinne’ användes aldrig. Af
stor betydelse var äfven att gifva en
hvar af de sinnesrubbade i uppdrag
att öfvervaka alla de andras göranden
och låtanden. Att visa förtroende för
en dåres omdömesförmåga och
klokhet är detsamma som att vinna
honom med kropp och själ. Och på sá
vis sattes vi i stånd att hjälpa oss utan
en kostsam sjukvaktarekår.»
»Och ni använde icke kroppsstraff
af något slag?»
»Ingalunda.»
»Och satte aldrig era patienter i
cell ?»
»Mycket sällan. Ibland, när någon
enskild individs sjukdom kommit till
en kris eller tagit en plötslig vändning
gentemot raseriets stadium, satte vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>