- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
156

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Doktor Becks och professor Fjeders system. Af Edgar Allan Poe. Försvenskning af S. L—r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

VARI A

personen i fråga i hemligt förvar, för
att hans tillstånd icke skulle smitta
af sig på de öfriga — och hade
honom kvar där, tills vi blefvo i tillfälle
att öfverlämna honom åt hans vänner.
Ty med våldsamt vansinniga ha vi
ingenting att göra. Sådana fall gå
vanligen till de allmänna dårhusen.»

»Och nu har ni ändrat om allt detta
— och vunnit på saken enligt er
åsikt ?»

»Afgjordt. Systemet hade sina
nackdelar och till och med sina vådor. Det
är nu lyckligtvis utdömdt i hvartenda
maison de santé i Frankrike.»

»Jag är i högsta grad förvånad
öfver hvad jag fått höra», sade jag, »ty
jag var alldeles säker på, att i
närvarande stund ingen annan
behandlingsmetod vis-à-vis galenskap förekom
någonstädes i landet.»

»Ni är ännu ung, min vän»,
svarade min värd, »men den tid skall
komma, då ni lär er att döma själf om
saker och ting här i världen i stället för
att sätta lit till hvad människor prata ..
Tro ingenting af hvad ni hör och
endast hälften af hvad ni ser.... Nå,
santé, så är det klart, att något
dumhufvud vilseledt er. När vi ätit
middag, och ni återhämtat er
tillräckligt efter ridten, skall jag emellertid
med nöje föra er omkring i huset och
göra er bekant med ett system, som
efter min mening och för resten en
hvars som sett det fungera,
ojämförligt är det mest verksamma, som
hitintills sett dagen.»

»Ert eget törhända», frågade jag,
»ett af er egen uppfinning?»

»Jag är stolt att kunna säga att så
är — åtminstone i någon mån»,
svarade han.

Sålunda samspråkade jag med
Monsieur Maillard för en timme eller par,
under det att han visade mig ställets
trädgårdsanläggningar och växthus.

»Jag kan inte låta er se mina
patienter just nu», sade han. »För ett
känsligt sinne ligger det alltid något mer

eller mindre upprörande i
förevisningar af d e t slaget, och jag hyser
ingen åstundan att fördärfva er aptit.
Nu skola vi äta middag. Jag kan
bjuda er på litet kalf à la
Mene-hoult med blomkål i
velouté-sås, och efter det ett glas C1 os de
V o u g e o t — då tänker jag era
nerver fått stadga tillfyllest.»

Middagen var satt till klockan sex,
och min värd införde mig i en
rymlig s a 11 e à mänger, där ett
ganska talrikt sällskap var samladt —en
tjugufem eller trettio personer
inalles. De voro tydligen människor med
ställning i lifvet — och helt visst med
god uppfostran — ehuru deras
klädsel var öfverdrifvet lysande, tyckte jag,
och väl mycket påminde om la
vie-i 11 e c o u r och dess ostentativa ståt.
Jag lade märke till att åtminstone två
tredjedelar af gästerna utgjordes af
damer, och åtskilliga af dessa voro
ingalunda klädda i enlighet med hvad
en parisiska skulle ansett för god smak
den dag som var. Flera fruntimmer
t. ex., hvilkas ålder icke gärna kunde
vara under sjuttio, voro smyckade med
ett öfverflöd af juvelerareartiklar,
såsom ringar, armband och örhängen,
samt buro hals och armar oblygt
blottade. Jag observerade äfven, att det
var högst få af dräkterna, som voro väl
gjorda, eller åtminstone högst få af
dem — som voro gjorda åt sina
bära-rinnor. När jag såg mig omkring,
upptäckte jag den intresseväckande
unga flickan, som Monsieur Maillard
hade presenterat mig för i det lilla
förmaket, men min förvåning var stor,
då jag återfann henne här, utstyrd
i styfkjortel och poscher och
högklac-kiga skor samt en solkig hårklädsel
af brysselspetsar, som var så mycket
för stor, att den gaf hennes ansikte en
löjligt diminutiv prägel. När jag först
såg henne, var hon klädd på ett
alltigenom passande sätt och i djup
sorgdräkt. Kort sagdt, där låg öfver hela
sällskapets sätt att kostymera sig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free