Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Doktor Becks och professor Fjeders system. Af Edgar Allan Poe. Försvenskning af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 ½
tade upp sig med ha te ur, »mina
goda vänner och medhjälpare.»
»Hm ... allesammans ...» frågade
jag, »kvinnorna med?»
»För visso», svarade han, »vi skulle
inte alls kunna reda oss utan kvinnor,
de äro de bästa sjukvårdare för dårar
i hela världen. De ha ett sätt, som är
dem eget, ser ni, deras klara ögon öfva
en underbar verkan — något liknande
det där med ormens tjusning, ni
vet___»
»Ja visst», sade jag, »ja visst. Men
de bära sig allt litet märkvärdigt åt...
ä’ väl en smula underliga ändå..
säg, tror ni inte det? ...»
»Underliga! Hm ... säger ni
verkligen det! Vi ä’ inte så värst
nogräknade af oss här nere i södern, skall
ni veta... göra mest hvad som
kommer för oss ... njuta vårt sorgfria
väsen ... och allt sådant där, ser ni...»
»Ja visst», sade jag, »ja visst.»
»Och för resten, det här C los de
Vougeot slår kanske åt hufvudet
en smula... är litet starkt... ja, ni
förstår nog...»
»Ja visst», sade jag, »ja visst. Men
det var sannt, monsieur, förstod jag
er rätt, då jag tyckte ni sade, att det
system ni antagit i stället för det
gamla och beprisade var ett af omutlig
stränghet ?»
»För ingen del. Inspärrningen är
det nödvändigtvis mycket noga med,
men behandlingen — den medicinska
behandlingen, menar jag — är
snarare angenäm för patienterna än
motsatsen.»
»Och det nya systemet är af er
egen uppfinning?»
»Icke helt och hållet. Vissa delar
däraf nödgas jag hänföra till
professor Beck, som ni naturligtvis hört
talas om, och dessutom har jag gjort
modifikationer i min idé, hvilka jag
med nöje erkänner mig stå i skuld för
hos rätte ägaren, den berömde
Fje-der, som ni, om jag inte tar miste, har
äran att vara nära bekant med.»
»Jag riktigt skäms att säga, att jag
hvarken hört den enes eller andres
namn förut», svarade jag.
»Milde himmel!» utropade min värd,
i det han häftigt sköt sin stol bakåt
och sträckte händerna uppåt. »Hör
jag rätt? Det är väl inte er mening
att påstå, att ni hvarken hört talas
om den lärde doktor Beck eller den
berömde professor Fjeder?»
»Jag nödgas erkänna min
okunnighet», återtog jag, »men sanningen i
ära framför allt annat! Emellertid
känner jag det formligen
söndersmulande att icke vara förtrogen med
dessa utan tvifvel märkliga mäns
arbeten. Jag skall ofördröjligen skaffa mig
deras skrifter och studera dem med
allsköns flit. Monsieur Maillard, ni
har i sanning — det måste jag tillstå
— ni har i sanning kommit mig att
skämmas.»
Och så var verkligen förhållandet.
»Säg inte mer, min käre unge vän»,
sade han och tryckte välvilligt min
hand. »Drick nu ett glas Sauterne
med mig i stället!»
Vi drucko — och bordssällskapet
följde vårt exempel utan att knussla.
De pratade... de skrattade..... de
skämtade ... de togo sig tusen
galenskaper före___fiolerna jämrade....
trumman dundrade___basunerna
stönade som lika många Phalaris’ *
koppartjurar ___ och hela skådespelet,
som blef värre och värre, allteftersom
vinet fick öfvermakten, artade sigslut-
* Det berättas om tyrannen Phalaris, som
härskade i staden Agrigent på Sicilien (6:te
århundradet f. Kr.) och var bekant för sin
grymhet, att när en atheniensisk skulptör
en dag förärade honom en tjur af koppar,
som var så konstruerad, att en människa
kunde läggas därin och brännas lefvande
vid sakta eld, lät den dygdigt upprörde
härskaren till tack för gåfvan dess
upphofs-man i första hand pröfva på sitt
snillefoster själf — dock därför ingalunda
försmående att sedermera ytterligare begagna sig
af kopparodjuret, hvarvid offrens
jämmerrop sades ha beredt honom mycken.fägnad.
Häraf författarens bild. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
