Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Doktor Becks och professor Fjeders system. Af Edgar Allan Poe. Försvenskning af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOR BECKS OCH PROFESSOR FJEDERS SYSTEM 163
ligen till ett Pandemonium in
pet-t o. * Med några flaskor Sauterne
och Vougeot emellan oss fortsatte
emellertid Monsieur Maillard och jag
vårt samtal, skrikande så högt vi
förmådde. Ty en replik framsagd med
vanlig röststyrka hade icke större
utsikt att göra sig hörd än en fisks
stämma från djupet af Niagarafallen.
»Men, monsieur», ropade jag i hans
öra, »ni nämnde före middagen
något om faran, som var förenad med
det förra systemet. Hur var det
egentligen med den saken?»
»Jo», svarade han, »faran var
verkligen mycket stor ibland. Man kan
inte beräkna någonting, när det är
fråga om tokiga människors hugskott,
och enligt min åsikt, såväl som
doktor Becks och professor Fjeders, är
det aldrig säkert att låta dem gå
omkring obevakade. En svagsint kan
vara ’lugn och stilla’, som det heter
— till en tid, men förr eller senare
är det mycket antagligt, att han blir
bångstyrig. Dessutom är hans slughet
stor och har rent af blifvit till ett
ordspråk. Om han har en plan i sikte,
så vet han att dölja sina förehafvanden
med otrolig fyndighet, och den
skicklighet, hvarmed han låtsar vara vid
sitt fulla förstånd erbjuder
metafysikern ett af de mest egendomliga
problemen vid studiet af själflifvets
förvecklingar. När en galning förefaller
alldeles klok igen — ja, då är det
sannerligen hög tid att sätta tvångströja
på honom».
»Men faran, som ni talade om, min
bäste herre? Har ni under tiden för
er egen erfarenhet — medan ni
förestått den här anstalten måhända —
haft praktiska skäl för att anse det
riskabelt att låta dårar åtnjuta en viss
frihet ?»
»Här... under min egen
erfarenhet ?... Nåväl, jag kan så gärna säga
ja. Till exempel: för alls icke länge-
* (ett Inferno i sitt slag.)
sedan tilldrog sig något enastående i
just detta hus. Mildhetssystemet, ni
vet, var i verksamhet ännu, och
patienterna gingo fritt omkring. De
uppförde sig anmärkningsvärdt väl —
just precis så — och hvar människa
med förnuft borde kunnat inse, bara
på grund af den omständigheten, att
de uppförde sig så
anmärkningsvärdt, väl, att något djäfvulskt
projekt var å hane. Och mycket riktigt, en
vacker morgon funno sig sjukvaktarne
bundna till händer och fötter och satta i
cell, där de blefvo bevakade som om
d e varit dårarna — af dårarna själfva
förstås, som tillvällat sig sina väktares
prerogativ.»
»Nej, hvad säger ni! Jag har
då aldrig hört något så absurdt i hela
mitt lif!»
»Men ett faktum! Alltihop kom i
gång tack vare en förarglig
passagerare — en vansinnig — som på
något sätt fått i sitt hufvud att han
uppfunnit ett bättre styrelsesystem än
något förut existerande —
styrelsesystem för dårar nämligen. Han
önskade experimentera med sin
uppfinning, förmodar jag, och så
öfverta-lade han de andra att förena sig med
honom i en sammansvärjning förärt
kasta de regerande myndigheterna
öfver ända.»
»Och han lyckades verkligen?»
»Utan tvifvel. De bevakade och
deras bevakare kommo att byta
platser. Fast inte precis det heller, ty
dårarne hade gått lösa, men vaktarne
sattes ofördröjligen inom lås och bom
och blefvo — jag är ledsen att
be-höfva säga det — behandlade på ett
mycket ogeneradt sätt.»
»Men jag antar, att en
kontrarevolution utfördes med det snaraste. Ett
dylikt sakernas tillstånd kunde ju icke
räcka länge. Folket i grannskapet...
människor, som kommo för att besöka
anstalten... måtte väl ha gjort alarm!»
»Däri tar ni fel. Den förnämste
bland rebellerna var dem för slug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
