Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Maurice Rollinat. Med fem tolkningar af skaldens dikter. Till svenska af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAURICE ROLLINAT.
MED FEM TOLKNINGAR AF SKALDENS DIKTER.
TILL SVENSKAN
At. SIGRID ELMBLAD.
TDudet om Maurice Rollinats död har
-’-’ ur ögonblickets glömska ånyo
framfört ett skaldenamn, som i
början af åttitalet bevingadt flög ut
öfver hela Frankrike.
Sällan har väl personligheten
skarpare afspeglat sig i dikten än hos
denne unge lyriker, som, lefvande
under en brytningstids mest jäsande
skede, var i besittning af en modern
människas intensiva, ända till nervös
sjuklighet stegrade känslolif i förening
med en ständigt sjudande fantasi,
hvars bilder småningom växte till en
spökvärld af ångest och fasa, för
hvil-ken han till sist dukade under.
Inför bilden af en person, hvars verk
man förut lärt känna, tänker man ofta
med en viss besvikenhet: »ser han ut
så!» Icke däremot inför Maurice
RoUinat. Detta vackra hufvud med det
nervöst spända uttrycket och den
brännande blicken under de smärtsamt
rynkade ögonbrynen stämmer väl
öfver-ens med föreställningen om den skald,
som skrifvit »Les Nevroses», en
diktsamling, hvilken i allt sitt öfverlägsna
formvälde är ett enda konvulsiviskt
skri af själsvånda, fylldt af
tröstlöshetens isande köld.
Maurice Rollinat var son till George
Sands förtrogne vän, folkledaren
Rollinat, och kärleken till folket skymtar
äfven fram i mer än en af hans
dikter. Men allt vissnar för hans
blickar och blir till sorg. Med rörande
medlidande besjunger han den
stackars förfallna absinthdrinkerskan som
alltid skall bli mor, han beskrifver den
unga, vackra kräftförsäljerskan, som i
kaféerna hvarje afton bland de råa
kunderna riskerar sin dygd, och i en
satirisk sonett, skarp som en knifsegg,
skildrar han den blinde
positivspelaren, hvars hopsparade slantar en tjuf
stjäl, under det han låtsas lägga en
skärf i den framsträckta mössan.
Kritiken har understundom beskyllt
Maurice Rollinat, för att som lyriker
efterhärma och till och med
öfverdrif-va Beaudelaire.
Det är svårfattligt hur man inför
något så subjektivt skrifvet som »Les
Nevroses» kan få intryck af
efterbild-ning. Teosoferna säga att man skall
kontrollera sina tankar, emedan de
kunna skapa en idékrets, ur hvilken
man sedan ej kan frigöra sig —
framkallade af själen, göra de denna till
slaf. Det är icke första gången
litteraturhistorien uppvisat sådana den egna
fantasiens offer, som Maurice Rollinat
blef, och som slutligen från
bisarreriets, lidelsens, extasens och
njutningsförmågans skeden förde honom in i
svårmodets, vanvettets och
själfmor-dets natt.
Rollinat var en mångsidigt begåfvad
natur. Ehuru fullödigast som skald
var han äfven musiker och har till
flera af sina dikter komponerat en
fantastisk musik, som med hans egen
glansperiod kom på modet i Frankrike.
Redan 1877 utgaf han sin första
diktsamling »Dans les brändes», som
icke väckte något vidare uppseende.
Man behöfver bli upptäckt i en
världsstad som Paris och det var först sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
