Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1904 - Haploteuthis Ferox. Af H. G. Wells. Öfversättning af Wentzel Hagelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAPLOTEUTHIS FEROX
179
gaf Fison intryck af den oafbrutna
vaggningen hos en »ballon captif».
Nästan omedelbart därpå skakades
lami-nariernas långa stänglar häftigt,
skildes åt för ett ögonblick, och tre af
bestarne blefvo otydligt synliga,
kämpande mot hvarandra om någonting,
som troligen var ett stycke af
kadavret; strax därefter slöto sig åter de
yppiga, olivgröna algerna öfver den
tumlande gruppen.
De fyra männen började nu, häftigt
uppeggade, piska vågorna och ropa,
och omedelbart varsnade de en orolig
rörelse bland sjögräsen. De hörde
upp för att klarare kunna göra sina
observationer, och så snart vattnet blef
lugnt igen, sågo de, såsom det tycktes
dem, hela hafsbottnen mellan gräsen
betäckt af ögon.
— De vidriga kräken! — utropade
en af männen — där finns ju af dem
i dussintal!
Genast började de höja sig från
bottnen. Fison har senare för
skildraren beskrifvit detta mäktiga
framvältrande ur laminariernas upprörda
bäddar. Det tycktes honom taga en
betydande tid, men troligt är att det i
själfva verket var en tilldragelse för
några sekunder. Under ett ögonblick
syntes endast ögon, så framträdde
tentaklerna, som kröpo fram mellan
gräsen. Så småningom förstorades
bestarna, tills slutligen hela hafsbottnen
täcktes af deras sammanflätade
former, tentaklernas spetsar stucko här
och där fram i vågornas böljegång.
Ett af djuren närmade sig djärft
ända till båtens kant och tre med
sugrör försedda tentakler hakade sig fast
i den, medan vidundret sträckte fyra
andra in öfver relingen liksom i afsikt
att kantra båten eller klänga upp i
den. Fison grep genast en båtshake
och våldsamt huggande löst på de
mjuka tentaklerna, tvang han dem att
släppa sitt tag. Han fick en häftig
knuff i ryggen och var nära att stötas
öfver bord af matrosen, som begag-
nade sin åra för att tillbakaslå ett
dylikt angrepp på farkostens andra
sida. Men tentaklerna släppte
omedelbart taget, gledo ur deras åsyn och
döko ner i vattnet.
— Det är bäst att vi ge oss
härifrån, och det fortast möjligt, sade
Fison, som skalf i alla leder. Han
intog platsen vid rodret, medan
matrosen och en af arbetarena satte sig
för att ro. Den andra arbetaren
ställde sig i fören, beredd att med
båtshaken slå till den första tentakel, som
visade sig. Ingenting vidare synes
blifvit yttradt. Fison hade uttalat den
gemensamma tanken. Tysta och med
förskräckelsen afmålad i sina bleka,
slutna ansikten gjorde de sig i
ordning att undslippa den svåra
belägenhet, i hvilken de genom sin
obetänksamhet hade råkat.
Men knappt hade årorna skurit
genom vattenytan, innan ett slags långa,
smala, slingrande snören klibbade
omkring dem och gjorde rodret orörligt;
sugrören stucko upp på nytt, häftande
vid båtens sidor. Roddaren fattade
om årorna och drog till, men det var
till lika liten nytta som att söka få en
båt i rörelse öfver en bråte
samman-gyttradt, flytande gräs.
— Hjälp! — ropade matrosen,och
Fison och den ena arbetaren störtade
till för att hjälpa till vid årorna. Den,
som höll båtshaken, böjde sig framåt
och svärande slog han utmed båtens
sida så långt han räckte öfver massan
af tentakler, som hängde sig fast ända
till kölen. Samtidigt reste sig också de
båda roddarena för att med kraftigare
tag söka lösgöra sina åror. Matrosen
lämnade sin till Fison, som drog på
med förtviflans ansträngning, och tog
upp ur fickan en stor knif, hvarmed
han började skära löst öfver
tentaklerna, som rullade sig kring åran.
Fison vacklade till följd af båtens
gungning och ryckningar, och med
sammanbitna tänder och kort
andhämtning, handens ådror uppsvällda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
