Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - Skärtorsdagsnatt, af Thorgny Wallbeck-Hallgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKARTORSDAGSNATT.
Hvad är det som flinar och flabbar
i mörkret där bakom min ruta?
Hvad är det för tafs utaf labbar,
och jämmer, som aldrig vill sluta?
Hvad är det för ögon, som lysa
likt flammande fnöske i natten?
Hvad hviskande läppar, som mysa,
och tisslet och tasslet och skratten?
På vingar, svartare än döden,
lyfte sig med snabba slag
en hopkrupen mörk gestalt.
Magrare än hungersnöden
med bleka, förvidna drag
och ögon öfverallt
— stora, brinnande ögon.
Från hvarje fönsterkarm, hvarje tak,
lyfte sig en larmande hop
af vingar, ögon och ben,
flög bort med buller och brak
och höga gälla rop,
belyst af månens sken
— af månens hvita, darrande sken.
Sofver jag eller är jag vaken?
Var det en dröm denna syn
medan nattens timmar förrunno?
— gestalterna på taken
som försvunno i skyn,
höjde sig och försvunno?
Är också sången en villa,
sången, som ljuder ur fjärran,
ömsom gällt, ömsom rörande stilla?
Eller är den verklighet,
sången som ljuder ur fjärran,
som salars skrik,
som roffåglars skrik
— då hjälpe mig Herran!
Vi äro en hop, som farit vill,
som farit vill här i världen,
och fram och tillbaka och aldrig still,
och fram och tillbaka är färden.
De svarta själarnes ödesdans,
den går en skärtorsdagsnatt
i stjärneskimmer och måneglans
— uhu! klävitt! tafatt!
De svarta själarnes ödesdans
den går öfver skogar och vatten
stjärneskimmer och måneglans
den långa skärtorsdagsnatten.
Med fladdermössvingar och törntaggshår
ock bockfot och skärande skratt
den mörka hopen i ringdans går
— uhu! klävitt! tafatt!
Vi äro en hop, som farit vill,
som farit vill här i världen.
Hvar skärtorsdagsnatt komma flera till
och följa med uppå färden.
Vi lura i gömslen och mörka prång,
på själar hvar skärtorsdagsnatt,
och fånga i snaror och knipa med tång
— uhu! klävitt! tafatt!
Hvar skärtorsdagsnatt komma flera till
ty ondt finns det godt om i världen.
Och fram och tillbaka och aldrig still
och fram och tillbaka går färden.
Vi fråga ej hvarför, vi fråga ej hvart
— svart hör väl hemma hos svart.
När Gud fått sitt och Den Onde sitt
så äro vi alla kvitt — — —
Galer ingen hane?
Rodnar det icke i öster?
Hvi dröjer solen?
Thorgny Wallbeck-Hallgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
