- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
217

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - Hoppets torn. Af Antonio Battara. Öfvers. för Varia från italienskan af Karin Jensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HOPPETS TORN.

Af ANTONIO BATTARA.
Öfvers. för varia från italienskan af KARIN JENSEN.

TT ände sig en gång, långt tillbaka i
ti–*- -*■ den, att den vackra och högättade
Lisaura med de långa flätorna, gula
som sädesax, och de drömmande,
hafsblå ögonen blef maka åt furst
Gianotto af Montavur, hvars anlete
sken af klarhet som ärkeängelns och
hvars sinnesart var ren och ädel, som
det höfdes en kristen riddare.

De dolde sin lycka inne i den gamla
borgen Valcarsa, fjärran från hofvens
flärd och de bullrande städernas äflan.
De lefde endast för hvarandra,
hängif-vande sig åt sin kärlekslycka, som
spirade upp inom dem likt ett väldigt,
grönskande träd, som öfverskyggar
allt i sin närhet. Och tiden flög som
på vingar, ty ingen oro, inga farhågor
eller bekymmer störde någonsin de
älskandes lugn.

Men en kylig frostdag i november
skrällde kungliga härolders trumpeter
utanför de grå murarna, och bergen
rundtomkring genljödo ihåligt och
hemskt däraf.

Vindbryggan fälldes och
sändebudens skara red in öfver den. De
skimrade af siden, guld och silfver och
ädla stenar, och de gjorde halt inne på
den rymliga borggården, där fursten
och hans gemål stodo i ödmjuk
afvak-tan, bidande den fruktade härskarens
befallning.

En åldrig gråhårsman bland
sändebuden tog till orda och talade sålunda
till fursten af Montavur:

— Hell dig, ädle Gianotto! Vår
mäktige konung har påbjudit krig mot
de roflystna saracenerna, som
bemäk-tigat sig Kristi graf, och han uppma-

nar dig att ansluta dig till det fromma
företaget, som den helige fadern
välsignar och himlen helt visst främjar.
Stora förhoppningar sätter vår höge
herskare till din stridbarhet, o tappre
och hugstore riddare! Omgjorda dig
alltså med svärdet, som du tagit i arf
efter din far, väpna dig med sköld och
harnesk och följ din konungs kallelse!
Efter kampens vedermödor skall du
återvända till hemmets härd, renad
genom det blod du gjutit för den heliga
grafven ... Kom!

Qianotto såg på sin maka. Hennes
ansikte log mot honom mellan
tårarna, som skymde hennes stora
strålande ögon. Han svarade:

— Unna mig ännu åtta dagar, och
jag skall draga vår herre konungen
till mötes med en utvald skara! Gud
vill det, och Gud skall leda oss på
framgångens och segerns vägar.
Lof-vad vare den Evige i segern och i
nederlaget, i lifvet och i döden, nu
och i alla tider! Gud vill det!

Borggården genljöd af ropet, som
samfälldt höjdes ur hundra strupar, af
trumpeternas smattrande och svärdens
klang:

— Gud vill det! Gud vill det!
När veckan gått till ända, drog

Gianotto åstad.

Den brokiga ryttareskaran trafvade
ut från borggården, medan den matta
vintersolen hälsade de tandade tornen
och begöt deras tinnar med ett gyllene
skimmer.

De blanka hjälmarnas fjäderbuskar
vajade för den kyliga vinden,
lansspetsarna och svärdsklingorna lyste;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free