Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - Till salu. Af Guy de Maupassant. Öfversättning för Varia af Ths. B—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
i
TILL SALU.
i
Af GUY DE MAUPASSANT.
Öfversättning för Varia af Ths. B — m.
A tt begifva sig på väg, när solen
-*■-*- går upp, att vandra i det
dagg-bestänkta gräset, längs fälten, vid
stranden af det lugna hafvet, hvilken
berusning !
Hvilken berusning! Du mottager
den genom ögonen med ljuset, genom
andningen med den lätta luften,
genom huden med vindens hviskningar.
Hvarför bevara vi minnet så kärt,
så lifligt, så ljust af vissa ögonblicks
kärlek med jorden, minnet af
smekningen af ett landskap, bredande ut
sig framför oss vid krökningen af en
väg, vid inträdet i en dal, vid
stranden af en flod, ett minne tjusande
och fint liksom mötet med en vacker
kvinna, älsklig och god.
Jag minnes en dag, en bland andra.
Jag gick längs bretagniska kusten i
riktning mot Kap Finistère. Jag gick
utan att tänka på något, med lifliga
steg, längs Oceanens böljor. Det var
i omgifningen af Quimperlé, ett af
Bretagnes vekaste och vackraste
partier.
En vårmorgon, en af dessa morgnar,
som föryngrar dig’med tjugo år, som
kommer dig att åter hoppas, som
återskänker dig din ungdoms drömmar.
Jag gick på en knappt märkbar stig
mellan ett sädesfält och vågorna.
Säden rörde sig ej alls, vågorna rörde
sig knappast. Jag kände den milda
doften från björnbärsfälten, blandad
med hafstångens friska sälta. Jag gick
utan att tänka på något. För fjorton
dagar sedan hade jag börjat min resa
och framför mig väntade dess
fortsättning, en tur utmed kusten af Bretagne.
Jag kände mig stark och spänstig,
lycklig och glad. Jag gick.
Jag tänkte på ingenting! Hvarför
tänka under dessa stunder af
omedveten lycka, en lycka, sinnlig och djup
som djurets, hvilket springer i gräset
eller flyger i den blåa luften under
solen? På afstånd hörde jag fromma
sånger sjungas. En procession kanske,
ty det var söndag. Men jag gick
omkring en liten udde, och jag stannade
orörlig, hänryckt. Fem stora
fiskarbåtar syntes, fyllda med folk, män
kvinnor och barn på väg till
gudstjänsten i Plouneven.
De seglade längs stranden, sakta,
knappast framdrifna af den svaga
vinden, som kom de bruna seglen att
omärkligt vidgas för att sedan, så
småningom bortdöende, låta dem falla slaka
längs masterna.
De tunga båtarne gledo långsamt
framåt, lastade med folk och alla dessa
människor sjöngo. Männen stående
upprätta mot relingen, klädda i stora
hattar, läto sina kraftiga toner ljuda
tillsammans med kvinnornas gälla röster,
och barnens späda stämmor ljödo som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
