- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
224

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - Till salu. Af Guy de Maupassant. Öfversättning för Varia af Ths. B—m

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

VÄRJA

— Äh! hon har gjort min husbonde
mycket olycklig. Han har gjort
hennes bekantskap i Italien och fört henne
med sig hem, som om han vore gift
med henne. Hon sjöng mycket
vackert, och min husbonde älskade henne,
så att det var sorgligt att se. De reste
genom denna trakt föregående år, och
de ha funnit detta hus, som har byggts
upp af en galning, ty riktigt tokig
måste man vara för att slå sig ned
här, två mil från byn. Madame har
ögonblickligen velat köpa det för att
stanna där med min husbonde. Och
han köpte huset för att bereda henne
en glädje.

De hafva bott här föregående vår
och nästan hela vintern. Och en
morgon vid tiden för frukosten hör jag
min husbonde fråga: — Césarine, har
Madame kommit tillbaka?

— Nej, jag har icke sett till henne.

Man väntade hela dagen. Min
husbonde uppförde sig som en rasande.
Man sökte öfverallt, utan att kunna
finna henne. Hon hade rest sin väg,
och man har aldrig fått veta hvart
eller huru.

O! Hvilken glädje uppfyllde mig!
Jag hade lust att omfamna nunnan att
taga henne om lifvet och dansa med
henne genom salongen!

Ah! Hon hade rest, hon hade rymt,
hon hade lämnat honom, uttröttad,
fattad af leda vid honom! Hvad jag var
lycklig!

Den gamla tjänarinnan fortsatte: —
Min husbonde har varit nära att dö
af sorg, och han har återvändt till

Paris, lämnande mig här med min
man för att sälja huset. Man begär
20,000 francs därför.

Men jag hörde ingenting mera! Jag
tänkte på henne! Och helt plötsligt
tyckte jag, att jag endast behöfde
fortsätta min resa för att finna henne, att
hon kanske åter kunde ha kommit ut
till landet denna vår för att få se
huset, hennes vackra hus, som hon
skulle hafva älskat så, utan honom.

Jag kastade tio francs i händerna
på den gamla kvinnan; jag grep
foto-grafien och rusade därifrån, betäckande
det ljufva ansiktet på kartongen med
heta kyssar.

Jag återfann vägen och började åter
min vandring, allt under det jag
betraktade henne, henne! Hvilken lycka,
att hon var fri, att hon hade rymtl
Helt visst skulle jag möta henne i
dag eller i morgon, denna vecka eller
den följande, emedan hon hade
lämnat honom! Hon hade lämnat honom,
emedan min stund var kommen!

Hon fanns fri i någon del af
världen, fri! Jag behöfde ej mer än finna
henne, emedan jag redan kände henne.

Och jag smekte åter den mogna
sädens bugande hufvuden, jag insöp
luften från hafvet, som vidgade mitt
bröst, jag kände solen kyssa mitt
ansikte. Jag gick, jag gick, strålande af
lycka, berusad af hopp. Jag gick,
säker på att snart möta henne, att få
taga henne med för att i vår tur bebo
det vackra huset Till salu.

Hvad hon skulle känna sig lycklig
där denna gång!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:59:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free