Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
251
ton utan i lynne, som är nästan
otrolig. Missgreppet är så groft, att det
växer till ett lyte, som skämmer hela
boken. Brefvet verkar på läsarens
uppfattning af Brita på samma sätt
som jag föreställer mig, att det måtte
ha verkat på ynglingen i sagan, när
den sköna skogsrån vände honom sin
baktrågsformade rygg. Man får
vämjelse helt enkelt för Brita, för såväl
hennes natur som hennes kultur, och
det är det nog ändå icke meningen,
att man skall få.
Den tredje af dessa med kärlekens
problem sysslande romaner »Bikt»,
behandlar uppgiften än mer uteslutande
fysiologiskt. På sätt och vis är den
ett motstycke till Algot Ruhes
»Den tredje Adam», ehuru på ett
väsentligt lägre plan. Trots enstaka
ensidigheter, var Den tredje Adam
ej blott en bok af en verklig artist
utan äfven af en till klarhet och värme
i sin uppfattning hunnen människa.
Det är icke Bikt. Dess författarinna
är icke konstnärlig i sin behandling,
och hon är hvarken klar eller varm
i sin lifsåskådning, för så vidt man
får antaga, att hon verkligen har
någon sådan. Hon är snarare jäsande
och het. Men i ett afseende uppställa
de begge för sig kärlekens problem
efter samma formel.
Den mening man måste få fram ur
Ruhes bok var, att vägen för mannen
går från de många till en. Nå, hvad
mannen beträffar är den uppfattningen
kanske icke så alldels ny, åtminstone
i praktiken. Författarinnan till Bikt
uppställer den nu också för kvinnan.
Hennes thes är äfven för henne, att
hon skall genom kärleksäfventyren
förbereda sig för kärleken, den stora
och hela kärleken.
Satsen är, tillämpad på släktets
bättre hälft, onekligen bra nog
om-hvälfvande. Ännu torde väl de allra
flesta, när det gäller kvinnan, snarare
hänga fast vid den uppfattning
Valentin slungar mot Gretchen:
Först börjar du i smyg med en,
och flere andra komma sen,
och när du så har haft en rad,
så har dig snart den hela stad.
Skall synderskan omvända sig, får
hon åtminstone lof att vara botfärdig.
Men någon Magdalena har tydligen
Bikts hjältinna alls ingen lust att bli.
Hon tror tvärtom just att den
kärlekens skola hon gått i varit den rätta.
Nå enhvar blir salig i sin tro. För
vanlig uppfattning stå väl emellertid,
ännu så länge icke praktiska kurser
i Ars a m a n d i, som de göra för
Gem i Bikt, som den rätta vägen för
kvinnan att finna ut lösningen af
kärlekens problem.
Walther Hiilphers villtilloch
med förneka att den nämnda vägen
är den rätta för mannen. Hans
berättelse Ruinen, som äfven sysslar med
kärleken som uteslutande ämne för
skildringen slår in på samma vägar
som en gång läto så mycket tala om
sig, när »En handske» kom ut.
Synpunkten är dock i ett fall en annan
och jag skulle vilja säga sundare än
den var där. Björnson
formulerade i sin pjäs renhetskrafvet som ett
kvinnans kraf på mannen Hiilphers
ställer det som ett mannens kraf på
sig själf. Det är icke någon
resonne-rande flicka, han låter sätta upp
satsen: en kvinna för en man liksom en
man för en kvinna. Han låter mannen
själf komma till insikt om satsens
riktighet genom att visa, hur det är
genom att bryta mot den, som han
förspiller sin verkliga lycka.
Berättelsen visar oss bilden af en
man, som lefvat som de fleste unge
män göra, till dess han omsider
gri-pes af den stora kärleken. Han
älskar, älskas tillbaka och har, synes
det, alla förutsättningar för att bli
lycklig. Han tror sig ock själf vara
det, till dess minnena ställa sig
hämnande och förstörande emellan honom
och lyckan, icke som ånger öfver de
oförrätter han kan ha tillfogat andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
