Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
VARI A
ren partiskrift. Man får taga hänsyn
härtill bch icke begära objektivitet,
när man läser den, i dess
konklusioner. Oör man detta, är det med
intresse man kan läsa, ej blott den klara
och logiska vetenskapliga
framställningen, utan äfven författarens
öfver-tygade om också icke öfVertygande
plaidoyer för att yttre former skulle
kunna skänka mänskligheten den
lycka, om hvilken den drömmer.
Inskränkte han sig till att konstatera,
att yttre former kunna ställa sig
väsentligt hindrande i vägen för
lyckan, och medge, att den positivt
måste byggas på den egna karaktärens
inre grund, hade ju boken kunnat
tala till fiere, men den hade då icke
varit, hvad den skrifvits för att vara:
ett partiprogram.
Till de sociala skrifterna får man
väl också föra ett af anonym
författare utgifvet häfte »Naturens
evangelium». Icke kan man gärna räkna
den till de skönlitterära, äfven om
den är skrifven på allittererad vers.
Hvad den vill är emellertid svårt
att säga. Hufvudsakligen vill den väl
varna, om icke precis för otukten, så
dock för otuktens sorgliga sanitära
följder i de stora städerna, och så
för »Döden i grytan». Den är
exem-plarisk och goodtemplarisk samt
ropar för öfrigt, kom till naturen och
bort från kulturen, med en
tankeinnebörd och ett språk, som närmast
skulle kunna berättiga den till att få
underrubriken Waldenströmsk frukt
i Ofvandahlska skålar.
Dess saftigaste ställen på ofvan
antydda sanitära område öfverlämnar
jag åt den benägne läsaren att själf
studera. Men som ett litet smakprof
på tonen och stilen, kan jag icke
underlåta att anföra några tankekorn om
nykterheten och själfhäfdelsen:
Dubbelt härjas den
som dödshus tärer
eller som skälfver
af skökopesten.
Af rus vid rus
radas hans lif
till dess han spritfylld
spikas i kistan
Men du vise, som höjt dig
öfver vidskeplig tro,
du som insett,
att allt är degbitar,
som börja att tänka
ställda i trehörning
och sluta att tänka
ställda i fyrkant,
löste du du bättre
lyckans gåta?
Är du ej puckeln,
som pekar åt vårtan?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
