Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
VARIA
och hans hustru Berta från hvarann
länge, så länge, att när de åter
förenas denna återförening, ur hvilken
under andra förhållanden ny kraft att
fortsätta lifvet på ett sundare sätt
kunnat spira för mannen, kommer för
sent, sedan han redan i sitt inre, till
sin vilja, är ohjälpligt bruten.
Hvad som skiljt dessa makar är
knappast olikhet i lynnen, ty
lynnesolikhet behöfver icke skilja på detta
vis, utan olikhet i intressen.
Mordt-man har feberaktigt gått upp i ett
intresse, som därtill från början icke
är förenligt med hans lynne: kampen
efter guld, guld som maktens medel.
Af denna kamp som rasar i våra
moderna sjamhällen på ett sätt, som gör
dem abnorma och de menniskor, af
hvilka de uppbäras, lika olyckliga
som oredliga, hur han fattats. Den
un-dergräfver hans personliga lycka, den
för honom vilse från honom själf och
de ideal, för hvilka han i ungdomen
velat lefva, lika väl som från hans
hustru. Hans historia slutar ock med
en skärande dissonans, ett själfvaldt
slut på det lif han hvarken har vilja
eller kraft att fortsätta, när allt störtar
samman kring honom, icke minst
därför, att han själf förlorat tron både
på sig själf och på de mål, för hvilkas
vinnande han så länge sträfvat.
Skildringen vidgar sig från en bild
af isoleringen mellan Mordtman och
hans hustru till en målning af
förhållanden i de moderna samhällena i
de ekonomiska intressenas tidsålder
gjord med samma styrka som
själsskildringen är gjord med finhet.
Det är en kraftig, och just i sitt
från yttre bitterhet fria lugn dubbelt
verksam, dom öfver den merkantila
aerans ideal eller rättare sagdt brist på
ideal Geijerstam fäller. Berättelsen
är uppbyggd med förfaren hand och
berättad med konstnärlig
behärskning.
Den enda anmärkning jag skulle
vilja rikta mot dess komposition är
att en tredje person, de båda
makarnes vän Thorsten Aabel, som är införd
närmast för att belysa Kristians
karaktär, men äfven för att kasta en
skarpare dager öfver våra
samhällsförhållanden och karaktärsutvecklingen hos
människorna i »Den gyllene kalfvens
ålder», placerats in i bilden på ett
sätt som gör, att hans därvaro verkar i
någon mån tillfällig, att han icke
organiskt smälter in i gruppen.
I fråga om stilen skulle jag vilja
göra en liten invändning mot en viss
benägenhet hos Geijerstam, som
träder fram äfven i detta arbete, att
förstärka den mystik, den verkan af
hemskhet han vill framkalla, genom
art själf tala därom. Detta
understrykande, som försvagar i stället för att
förstärka den åsyftade verkan, är en
egendomlighet i Geijerstams skrifsätt,
som det skulle vara till fördel för hans
stil om han arbetade bort.
Men oafsedt dessa anmärkningar i
detalj gör Själarnes kamp en djup och
stark verkan. Den är ett verk af en
mogen konstnär, af en klart tänkande
och varmt kännande man.
30. Mars 1904.
Jacobine Ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
