Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1904 - En affärskris under »l’ancien régime». Af Carl Raab. III. Reformatorn i verksamhet. En oförutsedd utveckling. Krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AFFÄRSKRIS UNDER "L’ANCIEN REGIME".
Af CARL RAAB.
III.
REFORMATORN I VERKSAMHET. EN OFÖRUTSEDD UTVECKLING. KRISEN.
"Cilip af Orleans var ingen djärf
ny-*• hetsmakare. Grundligare reformer,
hvilka hade karaktären af omstörtning,
voro hans natur motbjudande. Men
vare sig att han rycktes med af Law’s
vältalighet, eller att han ansåg
ställningen så förtviflad, att det djärfvaste
experiment ej kunde göra den värre
— han gaf slutligen sitt bifall,
oak-tadt de Noailles’ föreställningar men
med förbehåll, som inskränkte Law’s
verksamhet till ganska anspråkslösa
dimensioner i början. Ett kungligt
bref af Maj 1716 gaf Law privilegium
att grunda en privat association för
bedrifvande af bankrörelse enligt den
tidens enkla former: Bankens
grundkapital bestämdes till sex millioner,
fördelade på tolfhundra aktier, som
skulle inbetalas en fjärdedel i guld,
resten i statspapper. En kunglig
inspektör öfvervakade
affärsspekulationerna och signerade sedlarne.
Re-genten antog titel af bankens
pro-tektor.
Trots inskränkningarne i dess
rörelsefrihet och fastän utskrattad och
förhånad af alla finansierer i gamla
stilen, började banken inom kort röja
ett välgörande inflytande långt öfver
de djärfvaste förhoppningar.
Allmänheten fick förtroende för företaget,
penningar började komma i rörelse,
låneräntan sjönk och franska papper
stego småningom i kurs, man kunde
iakttaga en hittills okänd
lifaktig-het i handel och manufakturer —det
var, som om samhällskroppen fått
nytt blod i sina ådror.
Kanske skulle Law gjort klokt, om
han nöjt sig med det vunna resultatet
och framdeles endast egnat sig åt att
utveckla och förkofra sitt verk. Men
han var minst lika mycket filosof som
finansman. Rikedomen var för honom
ett medel, icke ett mål, och han ansåg,
att den borde vara likaledes för
staten — ett oundgängligt villkor för
befordrande af högre intressen. Och
han fortgick oförtrutet på den
inslagna vägen. Hädanefter hade han
re-genten på sin sida, och de Noailles’
inflytande minskades, i samma mån
som Law’s växte. I april 1717
utverkade han ett kungligt påbud, som
ålade staden Paris’ räkenskapsmän
att mottaga bankens växlar i likvid
för uppbörd äfvensom att på begäran
inväxla dessa i klingande mynt. Och
längre fram får man ett ytterligare
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
