- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
279

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1904 - En affärskris under »l’ancien régime». Af Carl Raab. III. Reformatorn i verksamhet. En oförutsedd utveckling. Krisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN AFEÄRSKRIS UNDER "EANCIEN REGIME" 279

Det är möjligt, att han tänkt sig
kunna på en hög post utöfva en
verksammare kontroll öfver
penningväsendet. Det formella hindret för en
dylik utnämning var undanröjdt genom
hans öfvergång till katolska kyrkan.
Genom att skickligt begagna sig af
den alltjämt tillströmmande mängden
småkapitalister, indragne tjänstemän
m. fl., hvilka från landets alla
kanter lockats till Paris af ryktet om
sagolika vinstmöjligheter på sina
lediga penningar, lyckades Law
återbringa jämvikten, som hotats af
millionärernas affall. Aktierna stannade i
fallet på en punkt mellan tio- och
niotusen fr. Men medan Kompaniet
tycktes hålla stånd, började Banken
knaka i alla fogningar. Försöket att på
konstlade vägar nedsätta det
klingande myntet och hindra
cirkulationen strandade mot småhandelns
be-hof samt hvardagslifvets alla vanor
och begrepp. Pappersmyntet möttes
med allmänt misstroende.
Handelsmännen i bodarne lämnade ut
dubbla kvantiteten varor, då de fingo
betalt i reellt mynt. Lifsmedelsprisen
stego i en oerhörd grad, oron växte
till panik och realisörerna belägrade
banken. Det var en prins af blodet,
•som gaf signalen till anloppet på
statens kredit. Prins Conti, af släkten
Condé, hade tack vare Law’s och
re-gentens frikostighet eller svaghet
samlat kolossala rikedomar under
systemets blomstringsdagar, utan att
hans lystnad efter guld tycktes
någonsin kunna mättas. Till sist förlorade
Law tålamodet och afvisade den
glupske prinsen med högdragenhet. Mera
af hämd än som en yttring af
förtänksamhet lät nu denne bära hela sin
digra samling af aktier, obligationer
och sedlar till banken och återförde
därifrån en klingande valuta af tre
packvagnar (fourgons), fullastade med
guld och silfver. Hertigen af
Bourbon, släktens hufvudman, lika rofgirig
som sin frände, visade åtminstone icke

den lågheten att i närvarande
kritiska stund strandsätta banken. Men
han riktade sig hänsynslöst på dess
bekostnad. »Så lågt hade Condéerna
sjunkit. Vid en ålder, då deras tappre
förfäder lefde blott för äran och
kärleken, närde icke desse andra passioner
i sin själ än ockrares och
börsspelares. 1 jämförelse med deras laster äro
en Filips af Orleans nästan ädla.»

Law fortsätter den förtviflade
kampen och tillgriper efter detta åtgärder
af rent tyranni. I febr. 1720
utkommer ett nytt myntedikt; allt guld- och
silfvermynt skall öfverlämnas till
myntverket för att omsmältas med en
obetydlig minskning i myntvärdet.
Banksedlar få tvångskurs öfver hela riket.
Det utfärdas förbud mot utförsel af
mynt under febr. månad. Kompaniet
får makt att anställa visitationer, att
undersöka alla hus utan undantag för
att tillse, att ej guld eller silfver
undandragas myntverket. Det som
konfiskerades tillföll angifvaren. En dylik
åtgärd för att stödja ett kreditsystem
skulle man ej vågat ens under den
föregående regeringen. Men
realisationsfebern griper omkring sig
hejdlöst — på alla håll. Man köper till
hvarje pris och hvad helst, som köpas
kan, — jordegendomar, hus,
handelsvaror, ämbeten, titlar, ädelstenar,
konst- och lyxföremål o. s. v.
Regeringen söker sätta en dam mot
strömmen genom förbud att bära juveler
och andra dyrbarheter på sig, att
använda husgeråd af guld eller silfver.
Allt fåfängt. Förordningarne följa på
hvarandra, motsäga hvarandra,
upp-häfva hvarandra. I de flesta tycker
man sig spåra en genomgående
sträf-van från Law’s sida att ställa banken
under ett slags regelbunden kontroll,
som kunde undandraga den
regeringens fördärfliga godtycke, att sätta en
gräns för sedelemisionen och för
aktiehandeln. Han trodde sig finna en
utsikt till räddning däri, att Kompaniet
öfvertog administrationen af banken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free