Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1904 - Affär är affär. Af Radscha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
VÄRJA
mit till vår närhet, och vi frestas att
kyssa din klädesfåll.
Abdul skrattade, men kråmade sig.
— Du skämtar, Jussuf, invände han,
men jag såg, att han var smickrad.
— Och mycket lär du dig väl bland
fransmännen? frågade jag.
— Om man har ögonen med sig,
kan man nog få se mycket nytt,
bekräftade han.
— De måste vara lärda och
kunniga. Bygga de inte järnvägar,
uppföra broar, anlägga breda och jämna
vägar. Man ser dem i luften, på
jorden och i hafvet. Öfverallt finnas de,
och detta tack vare deras lärdom. Allt
detta kan du?
— Inte precis allt. men ganska
mycket. I städerna kan man inhämta
kunskaper, som ni på landsbygden ej ha
en aning om.
— Du tillstår således, att du icke
kan uppväga fransmännens snille. Detta
trodde jag, att du med din begåfning
mer än väl skulle vara i stånd till.
Och det ryktet går om dig.
Han såg sig omkring, innan han
svarade.
— Tror du, att jag skulle vara
fransmannen här underlägsen? Då
misstager du dig. Jag kan göra hvad jag
vill med honom, och till mig lyssnar
han, ty han är okunnig om allt, som
rör våra förhållanden och inhämtar
mina råd.
— Då känner du hans svagheter.
Dricker han?
— Endast vin liksom alla fransmän.
— Är han svag för kvinnor?
— Detta är han liksom alla hans
landsmän. Han har frågat mig, om
han ej kunde få se någon af edra
kvinnor, och detta har jag afrådt
honom från.
— Däruti gjorde du orätt, sade jag.
Spahisen betraktade mig förvånad.
— Skulle jag . . . frågade han, men
jag afbröt honom.
— Du vill förtjäna många francs,
sade jag. — Och du ledes här. Flera
gånger har du sagt, att du ville
komma tillbaka till staden, och till detta
kan jag hjälpa dig, och dessutom skaffa
dig pengar.
— På hvad sätt? utbrast han girigt.
— Du skall säga, att det icke är
så farligt, om han under min frånvaro
besöker mitt tält, där min unga hustru
vistas. Mot några francs skall han
bedja att få se hennes ansikte
obeslö-jadt.
— Och sedan?
— Låt du mig sköta om resten, och
du skall få fjärdedelen af det som
fransmannen kommer att betala.
Vi voro öfverens.
Strax därefter tillkännagaf jag min
afsikt att resa bort, och jag sadlade
hästen och red min väg, men
återvände i skymningen och gömde mig i
tältet.
Vid niotiden kom fransmannen
åtföljd af Abdul.
De hviskade utanför, och därefter
trädde fransmannen in.
Han tände en lykta och knuffade
till min hustru, som låtsades vakna och
reste sig upp med ett anskri.
— Tyst! sade han och lade fingret
på munnen. — Om du tiger skall du
få fem francs, och detta är mycket
pengar.
— Du skändar min herres hus, sidi,
svarade hon och drog haiken tätare
om ansiktet.
— Var lugn, sade han. — Jag vill
dig intet ondt. Saken är den, att jag
icke fått se någon arabkvinna
obeslöjad, och detta har jag svurit att göra.
Du får tio francs, om du gör det.
— Illa behandlade jag då min man,
genmälte hon.
— Femton francs får du, om jag
tillätes skåda din skönhet,
— Gå, sidi, hviskade hon. — Min
man är borta, och någon kunde höra,
att du är här. Detta vore min död.
Han tog ett par steg mot
tältöppningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
