- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
314

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

VARI A

ende bilder af naturen och det yttre
lifvet som där utan äfven ett galleri
lika konkreta och utmejslade
karaktärstyper.

Hvad får man i stället?

För det första icke en lefvande
människoskildring utan en uppgörelse med
tidslyten, mer släkt med taflorna i
Nya riket än med Röda rummet.
Vidare är denna uppgörelse i mångt och
mycket så simpel till sin ton, så
kon-fys till sitt lynne, att det icke är
skräckens utan vämjelsens rysning den
framkallar.

Man finner i hela boken endast e n
lefvande människa värd Strindbergs
snille, den grofhuggne och
hänsynslöse skärgårdsprästen. De öfriga äro
abstrakta tendensexempel. Endast
några bilder af skärgårdens natur
tecknade så som Hemsöboarnes diktare
kan teckna dem, i öfrigt
sammanflytande skuggbilder.

Det mesta i den digra volymen
ut-göres af ett sammelsurium af
vidskepliga hugskott, paradoxala infall och
gallsjuka utfall mot allt och alla.

Boken är en olla podrida af huller
om buller kastade tankeexperiment.
Det finnes knappast något mellan
himmel och jord, som icke retat eller
lockat författaren, allt från hundarnes
ovana att lyfta på benet och till
världs-danarens mystiska Nemesistanke. Han
skall säga sin mening om allt ofta,
förefaller det, egentligen mest för att få
säga emot hvad andra sagt förut. Det
finnes människor så danade, att de icke
kunna lefva utan att få gorma eller
gna-ta. Till dem visar sig Strindberg i
Götiska rummen höra med hull och hår.

Framför allt har han där två
käpphästar, som han också haft förut:
kvinnornas och hundarnes gemenhet och
lumpenhet. I det fallet känner man
igen monomanen från såväl Die
Beich-te eines Thoren och flere af hans
senare dramer, Fordringsegare o. a. som
från äktenskapshistorierna i Fagervik
och Skamsund.

Därtill nöjer sig icke den gamle
hädaren Loke med att grälsjukt
häckla allt, smått som stort af
förhållandena i världen. Han täres också af ett
outsläckligt begär att få utösa sin
perliga hätskhet mot de människor han
mött i sitt lif.

Särskildt detta senare gör boken så
motbjudande och så liten. Den är icke
en ljungande stridsskrift. Den är en
elak och lömsk pamflett. Man kan
anfalla en person som man anfaller
en sak och dock vara stor både som
människa och författare. Man kan
angripa på ett värdigt och ridderligt
sätt, om också med än så stor skärpa
i krigarens lofliga afsikt att såra och
döda. Men att karrikera, beljuga och
belacka människor rundt omkring sig,
icke öppet slå dem för stora fel och
verkligt visade brister utan stinga dem
för små lyten och försåtligt antydda
obevisade laster och göra detta i en
sådan form, att de utpekade icke kunna
träda upp till försvar och tysta
klaf-faren, det är icke författarskap det är
smädeskrifveri.

På den nivån är det Strindberg ställt
sig på icke få sidor i Götiska rummen.
Inbäddade bland sinnesförvirradt
ockult svammel — jag kan icke
bevär-diga det med namnet grubbel —
möter man där under genomskinlig
förklädnad perfida anfall på författarens
både personliga vänner och
personliga fiender.

Nyckelromanen har alltid förefallit
mig som en icke blott estetiskt utan
äfven moraliskt dubiös konstform.
Äfven den kan dock till en viss grad
adlas af konstnärlighet i formningen
och förklaringen, ärlighet i gisslandet
af de som modeller begagnade
personernas karaktär. Porträttbilderna
eller rättare sagdt de vrånga
karrikatyr-bilderna i Götiska rummen adlas
hvarken af konstnärlighet eller
ärlighet. Deras enda ursäkt skulle vara
att de äro framsprungna ur hjärnan
på en maniaque. Sjuklig och andligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free