Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Anna Maria Lenngren. 1754 — 18 juni — 1904. Af Rafael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock stundom uti skira
Och mjuka färgers glans
Små scener lät du fira
En dygds triumf. Där fanns
Blott då din fridsällt ljusa,
Naiva fantasi.
Flöjtspelets vana musa
Du då behagat bli.
Ej sällan situationen
Kvickt gaf du i en rad.
Men gäll blef aldrig tonen.
Som stänk ur en kaskad
Ifrån din sångmös lyra
Sig versens ljudsvall spred,
Stads plastiskt i sin yra —
Så är chariters sed.
Narrn, drinkaren och våpet,
Koketten och rouén,
Det högförnäma sjåpet,
Fruskvallers-exposén,
Helt sirligt allt framföres
Som i en menuett.
Dock allting ses och höres
På oförgätligt sätt.
I minnet in det brännes
Af snillets säkra hand.
Det lefves och det kännes.
Af tidens hårda tand
Ej ännu utraderats
Din bildvärlds form och glans,
Hvart kväde kolorerats
Med must och klassisk sans.
ANNA MARIA LENNGREN
347
Ej sångens gud du störde
Med din "Invokation",
Hvars anslag honom rörde
Med sin försynta ton.
Han gaf från sin kithara
Ett eko åt din sång
Och lärde dig att spara
Extasens vilda språng.
Till grepp mer djupt man sedan
Ej sällan lyssnat har.
Hvar sångart har sitt nedan,
Och tiden styr sin char
Till skilda sångarzoner.
Men där fulländadt ljöd
En lyras klang, dess toner
Ej blefvo slocknad glöd.
Så dithyrambiskt skrider
Än jordens sångartåg
Igenom skilda tider
Med ständigt ombytt håg.
Men när tidsröster sjungit
Sig trötta någon gång,
Har minnets röst dem tvungit
Ge rum för halfglömd sång.
Hvar æra har den burit
Bland lefvande i famn
Och nya lagrar skurit
Åt skaldens sångarhamn.
Med drag från svunna tider
Dess ekon blandats i
Nytända sångarstrider
Till nyfödd harmoni.
Så ock, Anna Maria,
Din sång oss räddats har.
I låter ädelt fria
Din charme är evigt kvar.
På gyllne sulor dansar
Din sångmö mot oss än,
Och lagern lunden kransar,
Där ljus du går igen.
Rafael.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
