Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Inför domarn, af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Du erkänt, flicka, att du mördat har
det barn, som du i löndom skänkte lifvet.
Så tala, om du kan, till ditt försvar —
ej trotsande som nyss, men undergifvet.»
Herr domare, o, att ni kände allt,
som rör sig i förtvifladt modershjärta
ni skulle säkert icke mig befallt,
att tala undergifvet i min smärta.
Jag ej berätta kan mitt hela lif,
dess elände, dess mörker och dess fasor,
men ni, som sköter pennan, herre, skrif,
att hjärtan klappa också under trasor.
INFÖR DOMARN.
Jag föddes ibland smuts och last och nöd.
Jag kände ej min far, men väl min moder,
ty hennes hat var bittert som det bröd,
jag tigga fick tillsammans med min broder.
Och så jag rymde hem ifrån en dag,
tog tjänst, fick bära ok på axlar unga,
men dignande där under kände jag
min ungdoms visor i mitt hjärta sjunga.
Min ungdoms fel det var, att jag blef mor
-jag älskade, och allt jag honom skänkte.
Han var, som ni, en herre, fin och stor,
han öfvergaf mig och mitt barn jag dränkte..
Mitt barn jag dränkte, ty jag höll det kärt,
jag ville skona det från mina öden.
Se, lifvet, herre, är så litet värdt —
dess bästa skänk den gaf jag barnet — döden.
Daniel Fallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
