- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
357

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Omringade! Af Detlev von Liliencron. Öfvers. för Varia af S. L—r

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OMRINGADE

357

Vi skrefvo ömsesidigt upp i våra
anteckningsböcker våra närmastes
noggranna adresser — för händelse
af dödsfall. Tämligen öfverflödigt
visserligen då en hvar af oss kände den
andres förhållanden.

Och hur kom det sig? Vi
under-höllo oss just om den glada
löjtnantstiden — och så tog jag hans händer
i mina, och en öfverströmmande
känsla gaf mig de rätta orden af varm
tacksamhet. Han åter afböjde slikt
tal, och vek, såsom jag aldrig sett
honom, stödde han pannan mot min
skuldra: hans nyktra och blott
alltför allvarliga uppfattning af lifvet hade
ju jag så mången gång lyckligt
kompletterat med min glädtighet.

Just då dök läkaren upp bredvid oss
och berättade med stolthet, att han
nyss utfört sin första förlossning;
moder och barn befunne sig väl. Fadern
lugnade sig mer och...

»Hvad var det? Hvad är det?»
ropade min vän, i det han rätade upp
sig och spejade framför sig. Nu
rasslade det... ett ljud likt kantsjukslag
på hästryggar... kommandorop...

»Upp! Upp!» skreko vi, skreko
posterna — samtidigt gifvande eld för
att väcka desto hastigare — skrek
öfverstlöjtnanten. Och redan pekade,
likt taggarna på ett piggsvin, tusen
gevärspipor åt alla håll.

Två batterier jagade fram å vår
vestra sida, ända till på trehundra
stegs afstånd, och började. »Med
granater — framåt marsch!» Men de
ondskefulla fåglarna flögo för det mesta
bort högt öfver oss, icke ens en liten
röd hane slog sig ned på
hufvudbygg-naden. Ögonskenligen ville de göra
en bresch, men det skulle icke lyckas
dem. Vi sköto på de tydligt synliga
batterierna. Plötsligt uppbrösta*) de,
dela sig till höger och vänster, och i
täta, mörka hopar växa infanteribatal-

* Uppbrösta en kanon: krigsterm, som
betyder att förena lavetten med
föreställaren (framvagnen).

joner fram ur tomrummet. Vi höra
officerarnes rop, vi höra äfven orden:
»avant les épaulettes!» De komma!
De komma!

Några »tigrar» — de frivilliga —
springa före, vi se hur de svänga
gevär och jataganer öfver sina
huf-vuden. Bakom dem massorna i
språngmarsch. »Stå på er, pojkar», ropar en
schlesvvig-holsteinare bland mitt folk.
En ursinnig eld mottar de stormande.
De studsa och — tillbaka, tillbaka.
Och så äro de försvunna i mörkret.
Anfallet är afslaget. Ett haf, som
vältrar tillbaka ... ljud, som dö bort.
Men andra höras nu tydligt: lugna,
långsamma trumpetstötar därifrån där
nyss batterierna stått. Tre facklor,
som svängas fram och åter högt uppe,
visa sig. Mellan facklorna går någon,
som oaflåtligt svingar en hvit fana.
Bredvid honom en officer. Allt rör
sig emot oss likt andeväsen.
Batal-jonsbefälhafvaren skickar sin adjutant
emot dem. Ögonen bindas för på
den främmande officeren, sedan lyftes
han öfver muren.

Underhandlaren medför följande
budskap: mot fritt aftåg med vapen
och klingande spel skulle vi
öfver-lämna landtgården åt hans landsmän.
I händelse af vägran har han att
förkunna oss fullständig tillintetgörelse.

Ännu i dag kan jag höra min
öf-verstlöjtnant: »Nous y restons,
mon camarade.»

Redan är främlingen uppe på
murens krön för att blifva nedsläppt igen,
då öfverstlöjtnanten berättar honom
historien om den olyckliga grefvinnan
— och att det ligger utom
möjlighetens makt att föra henne bort.
Officeren rycker på axlarna, antar en
be-dröflig uppsyn och häftar för några
sekunder ögonen vid marken. Därpå
svarar han: »à la guerre c ömme
à la guerre.» Och så drager han
bort med sitt folk under trumpetstötar
och svängande med fanan, ut i
mörkret, lyst af facklornas flämtande ljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free