- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
362

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Ljudafläsningar. (1902—1903.) Af O. Winslow - I. Inledningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362

VARIA

visserligen i många fall lättläst nog,
då man nämligen råkar på mera enkla
och rlärdlösa tuppar. Men somliga
tuppar äro virtuoser, som tremulera
och chevrotera såväl ordljud som toner
med en fart, som är väl stor för en
vanlig uppfattningsförmåga.

För lärkans ljud lämnas en
redogörelse i det följande. Denna
redogörelse är till en god del felaktig.
Sådan den föreligger, uppgjordes den
första dagen af författarens
sommarvistelse på landet (1903) för att vid
följande studier tjänstgöra som
jämförelsemedel. Emellertid kom författaren
snart till kännedom om, att den
gjorda anteckningen möjligen var på visst
sätt hörselriktig, men ej
ursprungs-enlig.

Ljudet »lir» t. ex. befanns icke
förekomma i lärkans sång. Ljudet »r»
berodde endast på det snabba
vibrerandet af en del tätt på hvarandra
följande andra ljud.

För att möjliggöra det korrekta
återgifvandet af lärkans ljud hade
författaren ämnat använda ett kort, särskildt
tecken för hvarje ordljud för att
sålunda kunna framställa lärkans
skiftande läten i sammanhängande följd. Men
sedan författaren under en tre veckors
tid dagligen studerat lärk-ljudet, inbröt
en regntid, som räckte återstående
delen af sommarvistelsen, och under
denna tid var lärkan nästan alldeles tyst.

Emellertid bör man vid hithörande
studier ej alldeles förakta felaktiga
af-läsningar, ty helt visst ligga många
sådana till grund för ordbildningar.
Författaren har i ett annat litet’ arbete
(Ur språkets historia) påpekat, hurusom
en del nu brukliga kråk- (eller korp-)
ljudsord helt visst hafva utgått från
felaktig ljudafläsning af ifrågavarande
djurs ljud.

Ett liknande exempel erbjuder
åsnelätet. Detta är vanligast garrir (eller
garrij), men afläses hos oss såsom yjá
(ijá), och så låter ljudet verkligen på
visst afstånd (vid mindre noggrant

beaktande). Detta läte yjá användes
ej för svenskt ord, eftersom lätet är
för litet kändt och ordet således ej
utan vidare skulle hafva uppfattats.

Men i Tyskland, där åsnan
användes rätt mycket, har ljudet yjá blifvit
användt vid ordbildningen. »Åsnan
skriker» kan således på tyska heta:
Der Esel yath. Fortsätta vi så till Italien,
så finna vi äfven där åsnelätet användt
i språket. »Åsnan skriker» kan
således där heta: L’asino ragghia.
Åsnelätet igenkännes kanske ej genast i
ordet ragghia, men ordet har dock blott
undergått en ej alldeles ovanlig
bok-stafsomkastning. I ordet återfinnes
sålunda bokstafveringen till garr (ragg)
samt äfven, om man så vill, till
felaf-läsningen yjá eller ijá (ia).

Anledningen till det något
bokstafs-trognare återgifvandet i italienskan af
åsnelätet kan anses ligga i åsnans
vanliga förekomst i Italien. I länder, där
åsnan haft ännu större betydelse för
människan än i Italien, bör ordet för
åsnelätet, åtminstone ursprungligen,
hafva än mera troget återgifvit detta
läte.

Den, som vill idka ljudafläsningen,
bör ej vänta, att han alltid när som
helst och utan vidare kan förskaffa sig
ett önskadt ljud-materail. För att få
höra ljud från elden t. ex. är ej nog
att blott låta upptända en brasa. Man
kan måhända hundratals gånger lyssna
till en präktigt brinnande brasa utan
att just få höra något enda nämnvärdt
eld-ljud. Men så en dag, när brasan
tändes, kan det var en ordentlig blåst
ute, veden är måhända tillika kådig,
rikbarkig, kanske äfven något
vatten-haltig; då blir det ljud i brasan, och
man kan på en kort stund afläsa hela
ljudserier.

Har man god tillgång till
vattensamlingar — segelbara — borde man
vänta goda tillfällen att afläsa
vattenljud. Emellertid kan man tidt och
ofta befara sådana vattensamlingar utan
att just få höra märkbara läsliga ljud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:28:08 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varia/1904/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free