Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Scenen, af H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSKARNA
377
liga uppträdande komplimenteras för
goda maskeringar, tidston och
tidsfärg.
I den för svensk publik så godt som
okände danske författaren P. A.
Rosenbergs fyra akters skådespel
»Hjælpen», fingo vi se hur ett relativt
tråkigt och svagt — dåligt kan det ej
kallas — stycke genom mästerligt spel
aftvang åskådarne både spändt
intresse och bifall. Utan detta ypperliga
agerande och samspel skulle man
ej härdat ut med de oerhörda
longö-rerna eller varit tillfreds med det
tämligen tama slutet och den något
mjä-kiga uppgörelsen. Skådespelet är
emellertid, det måste erkännas,
väl-byggdt med hänsyn till sceniska
ef-fektkraf utan buller eller banalitet.
Men det är dock först och sist spelet,
och spelet allena, som gör det
njutbart.
Dr Mantzius har här åstadkommit
en typ som flyttar honom genast upp
på rangskalan bland de främste nu
lefvande skådespelare. Den karaktär
han återgifver säges vara kalkerad på
Tietgen, och är så utan tvifvel,
masken har han emellertid undvikit. Det
är en prestation som i isig
förnämi-tet, egoistisk järnvilja och konservativ
duktighet står så godt som utan
motstycke. De som hade förmånen af att
se Mantzius i denna roll skola, törs
jag säga, aldrig glömma den staty han
gjorde af Gehejmeetatsraad Holger
Bagge!
Den celebra gäst, som denna afton
för första gången framträdde under
gästspelet, fru Betty Hennings, var
tyvärr ej riktigt placerad i rollen af en
mycket ung flicka. De som sågo fru
Neiiendam i »Jeppe» skola förstå mig
då jag påpekar att hon i Hjælpen
spelade fru Hennings — farmor. Det
vore oartigt ingå i detaljgranskning
af fru Hennings uppgift denna kväll;
den berömda primadonnan hade se-
dermera tillfälle att under gästspelets
gång konstatera sin stora
öfverlägsen-het och gedigna konst i lämpligare
roller.
Förträfflig och sympatisk var en ung
fröken Rasmussen, om hvilken man
förut ej sport ett ord i pressens
storartade reklamkorrespondenser, som
den unga flickan. Naturlig, fin och
enkel, gjorde hon ett ytterst behagligt
intryck såväl i några af styckets svå-
lr.R K. MANTZIUS.
raste scener som äfven i dess
långrandigaste moment. Hr Hofman var
en god komiker med rolig och
välberäknad replikförning och ett mycket
lustigt sätt att i vissa sortier röra sig
på scenen. Alla artisterna fyllde för
resten fullmåligt de ej odeladt glada
uppgifterna.
Detta är som sagdt i starkaste
sammandrag intrycket af två aftnar med
Det Kongelige. Några jämförelser
med vare sig våra egna eller
norrmännen äro naturligtvis ej på sin plats i et;
brottstycksreferat. Men komma, som
vi hoppas, danskarna åter, då bör
publiken, inclusive undertecknad, ej
undvara en enda kväll.
H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
