- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 7 (1904) /
379

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITTERATUR

379

rättelser, som dyrbara, än luftigt ljusa,
än dunkelt jordfärgade lökar med den
ena skimrande och färgglänsande
hinnan utanpå den andra. De skifta så
fagert och lockande, när man ser dem,
och man tycker, att der borde finnas
en kärna med doft och lif af yppersta
slag under dem. Så börjar man att
söka plocka af hinnorna den ena efter
den andra för att komma in till denna
kärna. Men när man till sist kommer
dit in, der den borde finnas, då finner
man en tomhet som sviker. Man får
det intrycket, att den kärna man sökte
och hoppades på, alls icke fanns där,
att det var det skimrande skalet som
denna gång var hufvudsak, att det är
konst alltsammans och inga
befruktande frön till nytt lif under den fagra
ytan. Det är därför icke utan ett visst
missmod man lägger från sig boken,
trots allt det nöje den under själfva
läsningen mången gång beredt.

Jag menar visst icke, att det
nödvändigt i en dikt skall finnas en
bestämd tendens, att det är frånvaron af
en dylik tendens eller tes, som vållar
besvikenhet. Nej, hvad jag menar är
helt enkelt, att det skall finnas en
själ i diktverket, en tanke som är
dess egen, att det skall bära inom
sig ett lefvande frö till dess färg som
form, att dess skönhet skall komma
från denna lifgifvande tanke därinne
och icke endast bo på den skimrande
ytan som hos perlemoraflagringarne
i en mussla.

Det är denna lefvande och
lifgifvande tanke jag saknar i de flesta af
Heidenstams nya berättelser. Finns
den i några, som i åtskilliga af lederna
i cykeln Lek och liknelser, är den
antingen så sväfvande, att man är oviss
om det är det man tror, att han menar,
som författaren verkligen menat, eller
också är den ganska alldaglig den
tanke som klädts i de fagra orden. Andra,
som Herakles, bli, om man icke är
någon speciell vän af att lösa gåtor,
tämligen meningslösa, endast en spirituell

och i sin form glänsande lek med
mytologiska figurer; men en lek öfver
hvilket tema, därom står man i tvifvel.

I en af berättelserna finner man
verkligen en slående stark tanke. Det
är i Brassebonden med dess hälft
sorgmodiga, hälft leende gisslande af vår
svenska kardinalsynd eller
kardinaldygd, hvilket man nu vill kalla det,
att synas i stället för att vara. Den
egenskapen ha för öfrigt äfven andra
än vi svenskar. Franska författare ha
ju till och med på den senaste tiden
börjat att, på ett för vår raskänsla icke
allt för smickrande sätt, ställa den
frågan under debatt, om icke exempelvis
alla de rasföreträden, som vi hvita
tillskrifva oss gent emot svarta eller
gula i själfva verket bestå däri, att
vi själfva tro och därigenom också
fått andra att tro, att vi ega denna
öf-verlägsenhet utan att alls de facto
ega den.

Vi befinna oss i samma
predikament som djurtämjaren i
lejonburen. Så länge både han själf och
djuren tro, att han är för mer än de,
så länge går allt väl; men låt ett
tvifvel på denna hans overkliga
öfverläg-senhet insmyga sig hos vare sig
honom själf eller dem! Då gud nåde
honom, då är det de som bli de starka
och han endast den svage.

Kanske är det i flertalet af våra
samhällen, deras skilda klasser emellan,
för att icke tala om förhållandet mellan
de skilda raserna eller, som
Heiden-stam gör, mellan de skilda
individerna, på samma sätt, att de som synas
starka och stora äro det endast därför
att de själfva tro sig vara det och fått
andra att tro så med.

Kanske det är på samma illusion
eller lögn, all öfverlägsenhet här i
världen hvilar, icke bara på det
privatekonomiska området. Detta är en tanke,
som man verkligen får fram, klar och
stark, ur Brassebonden med dess för
öfrigt också så förträffligt konkret
tecknade gestalter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1904/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free