Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1904 - Litteraturkrönika, af Jacobine Ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’380
VARI A
Konkreta och träffsäkra äro äfven
figurerna i den som tidsskildring
ypperliga Karolinernas återkomst, äfven
om där den tanke som ligger i
om-vändningen af versen på prästens
silf-verkrona förefaller mindre organiskt
förbunden med själfva den yttre
handlingen i berättelsen.
Som tidsskildring har också
Henning v. Melsteds Nöd sitt största
intresse, om ock dess värde ligger
djupare än så. Nöd är skildringen af
en tämligen alldaglig ung flickas
tämligen alldagliga historia. Hon står i
butik, har där endast 35 kronor i
månaden för ett arbete, som räcker från
tidigt på morgonen till sent på
kvällen och tar alla hennes krafter i
anspråk. Mer får hon icke, ty hennes
husbonde, en i allo aktningsvärd
grosshandlare, resonnerar som så, att
när man ser så bra ut som hon, kan
man skaffa sig biförtjänster på egen
hand. Då hon icke vill följa den
hedersmannens råd att förbättra sin
ställning, nöjer hon sig emellertid med
sina 35 kronor och måste lefva
därefter, ett grått och glädjetomt lif, fullt
af umbäranden och förödmjukelser,
som den sämst betalande hos en
billig inackorderingsfru.
Hvad hon icke, trots allt, kan förmå
sig att sälja, skänker hon dock bort,
när hennes hjärta talar, och så ger hon
sig hän åt en man, som icke är värd
ett dylikt offer från en god och
hederlig flicka, men som förstår sig på att ta
dem, som roa honom för en stund,
visst icke någon elak människa, men
en man som lifvet och erfarenheten
gjort tämligen hänsynslös och icke så
litet cynisk.
Slutet på det hela blir också att när
Anna, så heter flickan, märker, att
hon endast varit ett tidsfördrif bland
de andra för den hon skänkt sig helt,
försvinner hon tyst i mörkret. Om
det är den glittrande fjärden, som
slukar henne eller lifvets malström, det
får man icke alldeles klart för sig.
Hennes saga, sådan Melsted velat
förtälja den, är emellertid slut.
Berättelsen är alldaglig, men den
skildras så, att den griper i
hjärte-rötterna. Människoskildringen är gjord
fint, sant och utan all öfverdrift,
dubbelt bitter i sin från bitterhet fria ton.
Milieun, både människorna,
inackorderingsfrun och hennes pensionärer,
som slå krets kring de båda unga, och
stockholmsomgifningarne med sin väl
träffade lokalton, är gifven med
mästerskap, kort, knappt men så att det
etsar sig in i minnet.
Med Nöd har Melsted tagit ett
betydande steg framåt till stark,
kraftigt utpräglad natur, från oklarhet och
förkonstling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
