Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Ali och Bachir. En Biskra-historia. Af Anna M. Roos. Illustrerad med 8 bilder efter originalfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
Arg. VII.
JULI 1904.
N:Q 7.
ALI OCH BACHIR.
EN BISKRA-HISTORIA.
Af ANNA M. ROOS.
ILLUSTRERAD MED 8 BILDER EFTER ORIGINALFOTOGRAFIER.
T\Ju kommer araberna, skreko
if–^ rigt ett par små ljushåriga,
blåögda töser.
Och upp för trappan, som ledde till
Hotel des Zibans’ palmskuggade
nedre takterrass, kommo två
burnuskläd-da unga män, hälsade med något som
mera var en nickning än en bugning
och skakade så hand med oss alla
den mörkhyade i mauvefärgad
klädesjacka, som stack fram under
den hvita burnusen, med ett gladt
leende i de spelande, svarta ögonen,
den blekhyllte i den dufblå burnusen
med en viss förlägenhet i hållning
och blick.
M:me R., den prudentliga
fransyska hotellvärdinnan, gick öfver
gården och kastade en blick upp till oss;
vi tyckte oss ännu på detta afstånd
kunna se uttrycket af hennes ständiga
förvåning öfver vår besynnerliga smak
att umgås med araber, när vi kunde
få umgås med korrekta, välklädda
europeiska turister. Det här var ju vis-
serligen inte sådana trashankar, som
vi annars ibland kunde hitta på att
spraka med i timtal, utan medlemmar
af släkten Ben Dara, bach-agans egen
släkt, som ju ansågs mycket förnäm
och — något som nog var viktigare i
m:me R:s ögon — också var ganska
rik. Men ändå — att alla araber äro
ett pack och en ärlig fransk
krydd-krämare i själfva verket långt för mer
än en arabisk scheik — det var i alla
fall m:me R:s uppfattning, och den
dolde hon ej.
Men borta i ett hörn af trädgården
stodo Hämma och Oaga, de arabiska
tjänarna, och diskade tallrikar, och när
de tittade uppåt terrassen, var det med
blicken full af vördnad, ty Ben Daras
släkt är så förnäm som ingen annan
i de zibanska oaserna, dess
medlemmar betraktas som furstar och när
fattiga araber af enklare härkomst
komma i deras närhet, försöka de
att få kyssa dem på hand.
Ali och Bachir hade lofvat att i dag
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
