Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Ali och Bachir. En Biskra-historia. Af Anna M. Roos. Illustrerad med 8 bilder efter originalfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
VARI A
got i blått stötande färg, som af
araberna uppfattas som blå.
— Dessa sånger, som vi sjungit för
er, anmärkte Bachir, äro mycket
gamla, de äro från en tid, då man
älskade mycket starkare än nu. I
forna tider, ser ni, kunde människor
älska så där högt, då kunde det till och
med hända, att en människa drog ge-
nom många länder för att uppsöka den
som hon höll kär. Och då kunde
människors kärlek räcka i många, många
år.
— Och nu älskar man inte på det
sättet längre!
— O nej, inte nu! Det var ide gamla
tiderna. Nu räcker det inte så länge.
— Nå, hur länge räcker då
kärleken nu för tiden?
— Ah, en tre, fyra år så där.
— Det är det mesta?
— Ja, det är det allra mesta,
försäkrade Bachir med trovärdig min.
Ali sade ingenting, han satt och
såg drömmande ut. Vi råkade känna
till litet af hans kärlekshistoria, och vi
undrade om han möjligen hade en
något annan mening än den muntre
Bachir.
— Vill ni inte nu¾berätta någon
historia för oss?
jo, de voro strax villiga, de voro
lika litet svårbedda i fråga om
historier som i fråga om visor.
— Jag skall berätta för er en sann
historia, något som tilldrog sig för
några år sedan här i trakten ej långt
från Biskra, sade Bachir, nämligen
historien om Täta och Lakdar.
I de stora karavanerna — de rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
