Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Quimperlé. Resebref till Varia från »Låg-Bretagne». Af E. F. Med fem bilder efter originalfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång hafva lefvat här för långt tillbaka,
lefvat en tillvaro utan eggelser och
begär, där ingen önskan gick högre än
krusningen på en solblank yta och
ingen sorg var mörkare än skuggan
från en jagande sommarsky. Måhända
var han en af följeslagarne till den
brittiske konung, som här vid de
glimmande vattendragens möte först
grundade en boning och för alltid glömde
sitt eget skumma, dimfyllda land. Men
bakom slutna fönsterluckor spelas
Beethoven och drömmaren påminnes
att själslifvet fått en djupare mystär
och smärtan fördubblade strängar
sedan denna lyckliga tid. Och långt
borta mot augustihimlens turkosblå
stiger en svart sotpelare och som af
en osynlig hand ritas horisontellt öfver
järnvägsbrons jättearkader ett
försvinnande streck. Förbi rullar hotellet
»Guldhjonets» skrytsamt blänkande
omnibus för att ännu en gång föra
britten hit, ej flyende konungar utan
gentlemän med skramlande
penningepungar, Bædeker i fickan och som, me-
dan de i den fashionabla restauranten
låta servera sim middag, rådfråga
indi-katören om nästa tåg. Och hvad ligger
emellan detta banalitetens tidehvarf
och det fjärran ljusa Arkadien; strid,
vapenrassel, en Gusselins järnvilja och
lejonmod, brutna lansar — för hvad?
Ära. En tom abstraktion. Guld är
bättre och i Sydafrika har ännu lönat
sig att slåss.
Ett rundt, mossbelupet torn talar
ännu om att Quimperle i forna dagar
behöft värna sig mot fiender, men af
dess ringmur finnes knappast spår och
kanske hafva invånarne hjälpt till att
rifva den och användt stenarna till
mera praktiska ändamål. Jag vet ej
om arkeologen skulle gilla det sätt,
hvarpå man tillgodogjort sig vissa
lämningar af kyrkan Saint Coloruban,
hvars enda gapande fönster skrifver
sin båge mot skyn vid den
medeltids-präglade Rue de Chateau. På ett
mera excentriskt än pietetsfullt sätt har
en del bakifrån tillbyggts och de
moderna fönstren med sina gröna luckor
398
VARIA
VID ISOLES STRAND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
