Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - På en parisklubb. För Varia af —ts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ EN PARISKLUBB
409
ner jag ej. Men hvarför är ni så
intresserad af don Guillamas? frågade
han helt nervöst och såg på mig.
Jag märkte, att den franska
egenkärleken, som är så lätt sårad, blifvit
på något obehagligt sätt berörd, och
orsaken var tämligen lätt att ana.
Fransmännen, hvilka anse sig
såsom jordens både intelligentaste och
finaste folk, vill jag gärna i
förstnämnda afseende bevilja en del af den
pretenderade förstfödslorätten; men i
det andra afseendet delas, åtminstone
efter min åsikt, denna, företrädesrätt,
med både den förnäme
engelsmannen och österrikaren, för att ej tala
om spanjoren, och detta t. o. m. i
vidsträcktare afseende, hvilka tre
nationer — hvad deras samhällsspetsar
beträffar — om möjligt stå ett ännu
högre trappsteg upp än den
kaukasiska raoen. Hvad nu spanjoren i
allmänhet beträffar, har han detta sitt
utseende och sin finess att tacka sin
större eller mindre härstamning från
det mohriska blodet.
— Ecartén är inte börjad ännu, sade
fransmannen, som kastat en blick in
i nästa rum. Ni spelar väl écarté?
— Ja, det gör jag.
Vi slogo oss emellertid ned med
hvar sin tidning, men mina ögon
följde hellre med de inträdande, hvilkas
antal började ökas, än med den
tidning jag hade framför mig.
— Hvem är den där gamle mannen,
som nu kommer in och som alldeles
förvillande liknar en dödskalle?
hvi-skade jag till till min vän.
— Det är en sedan några år här i
Paris bosatt mexikanare, svarade han.
Det är don Cervantes.
— Är han kanske af samma släkt
som Don Quixotes ryktbare författare.
— Ja, alldeles riktigt. Denna
illustra släkt är utgången i Spanien,
och de bägge kvarvarande äro, han
och en broder, bägge ogifta. Men
ni får ej betrakta honom så mycket,
tillade han; det tycker han ej om.
— Men hans utseende är ju så
egendomligt, invände jag. Han är ju så
mager, att hans ansikte rakt af liknar
en dödskalle.
— Ja, hans historia är också högst
märkvärdig. För några år sedan
bebodde han sin »hacienda» i provinsen
Sonora i norra Mexiko, och en
vacker dag öfverfölls och plundrades
densamma af ett röfvarband från Texas.
Sedan han själf blifvit utplundrad in
på bara kroppen, förde banditerna
honom med sig ut i vildmarken,
fjärran från hvarje människoboning,
bak-bundo honom till händer och fötter
samt nedgräfde honom i jorden, så
att blott hufvudet var kvar öfver
marken, hvarefter de lämnade detta
lef-vande hufvud, som stack upp ur
jorden såsom en svamp, åt sig själft, ett
rof för insekter, kräldjur, vilda djur
och gamar.
På detta sätt lär han ha tillbragt
nära tre dygn, då han af en ren slump
blef räddad af en förbiströfvande
jägare.
Det är till följd af den dödsångest,
som han så länge utstått, som han
erhållit detta utseende, fortsatte
fransmannen; men undvik att betrakta
honom!
Kom, så gå vi in i
écarté-rum-met, tillade han.
Jag kunde icke behärska den känsla
af ångest, som i en hast bemäktigat
sig mig vid denna förfärliga
beskrif-ning på, huru människan, kan vara
mycket grymmare än vilddjuren; och
jag fann en ytterligare bekräftelse på,
att det måste ligga mycken sanning
till grund för den der svenskens
liknelse, som återvändt hem från Texas
och på fråga, huru han trifdes där,
svarade :
»Jag kan endast säga, att om jag
hade tvenne egendomar, den ena
Texas och den andra s j ä 1 f v a
helvetet, och jag måste bebo den
ena, så sloge jag mig ned i helvetet,
och arrenderade ut Texas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
