Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - På en parisklubb. För Varia af —ts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ EN PARISKLUBB
415
sig på klubben. Det är emellertid ej
underligt, om mr Charles blifvit
under sådana förhållanden en både rik
och mäktig personlighet, för hvilken
det emellanåt krusas rätt mycket,
medan andra återigen helt enkelt tilltala
millionären med ett: Hör nu, Charles!
Herr Alb. W. hade emellertid
banken och liksom sina föregångare otur.
Han rekonstruerade densamma, d. v.
s. tog upp ytterligare 6,000 fr. — men
det var »la guigne noire», som denna
afton förföljde honom. Trotsande
oturen och viljande rekonstruera banken
för tredje gången, ropade han:
— Hör nu, Charles! Gif mig 6,000
francs!
Herr Charles skyndade fram,
uppräknade den begärda summan i
spelmarker, hvilken hr W. kvitterade på
sitt visitkort; och så började spelet
ånyo.
Ett par gånger vann han nu, men
skulle försöka ytterligare en gifning,
då han icke allenast förlorade hvad
han nyss förut vunnit utan äfven
återstoden af sina för tredje gången
insatta 6,000 francs.
— Vill ni vara så artig och komma
hit monsieur Charles! Haf den
godheten att ytterligare låna mig 10,000
francs! lät det nu i hr W:s mun,
hvarur det inställsammaste och
artigaste tonfall i rösten förnams.
Hr Charles skyndade ånyo fram och
yttrade halfhviskande:
— Jag är oändligt ledsen, mr W.,
men jag har i dag blifvit så anlitad,
att, huru gärna jag än ville det, det
ej står i min förmåga att lämna er
mer än dessa 6,000 fr. som jag förut
lånat er.
Hr W. måste afstå från spelet; han
hade tydligen, åtminstone ej i afton,
kredit för 16,000 francs.
Jag var ensam i matsalen, och just
som jag stod i beredskap att sluta,
kom där en ung, mycket distinguerad
man, hvilken kommit upp på klubben
jämte en hop andra koryféer ibland
Paris’ »la jeunesse dorée».
Han gick helt feberaktig fram och
tillbaka i matsalen, utan att rekvirera
något, sneglande ett par gånger åt
det håll, där jag satt.
»Stackars unge man!» tänkte jag,
»du har allt tappat mycket där ute i
baccarat-salen, det är tydligt!»
— Kan ni låna mig två louis till i
morgon förmiddag ? sade han helt
nervöst, i det han hastigt kom fram till
mig.
När en af lakejerna hjälpte på mig
ytterrocken, då jag skulle aflägsna
mig, frågade jag honom, om han visste
namnet på den unge man, som varit
inne i matsalen.
— Det är prins X. från Rom.
Han var innehafvare af ett bland
den gamla romerska högadelns
vackraste namn.
Det måste vara förfärliga summor,
som där omsättas på en dylik klubb,
men de som göra de bästa affärerna,
utom själfva klubben, äro
otvifvelak-tigt de 4 croupiererna.
För hvarje bank, som hålles, måste
bankören till klubbens kassa utbetala
från 1 till 10 louisd’orer, allt efter
bankens storlek.
Detta lär göra en nätt styfver,
uppgående för hvarje af årets 365 dagar
till cirka 8,000 fr.
Till croupiererna, eller dem, som
betjäna bankörerna med att raka in
deras vinster eller utbetala posterna
till de vinnande, lämnas vanligen från
1 louis ända upp till någon gång 5
louis i drickspängar af hvarje
vinnande bankör eller som åtminstone ej
tappat mycket.
Deras sammanlagda inkomst lär
utgöra omkring 800 francs pr dag, d.
v. s. den lilla nätta årsinkomsten af
cirka 300,000 fr. eller 75,000 fr. för
hvar och en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
