Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Två sonetter, af Albert Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVA SONETTER.
i.
Nu blir hvar dag mig till en festlig
fröjd
med skyars junihvitt mot hafsblått siden,
och kväll på kväll i purpurfest fördröjd
på vindstill sjö vid sång af stränders
viden.
I nattens ljus blomhvita pyramiden
af stolt kastanj står dunkeldrucken höjd.
Mot spegelns sammetsglans i högtid
gliden,
en sen Narkissos undrar björken böjd.
Nu böljar lifvets purpurstolta strömmar
i fyllda ådror i förmäten gång.
Min blick är skymd af festligt nya
drömmar.
I dagens ljus, i glans af tysta nätter
mitt bröst är bräddadt af en solig sång,
som flyter ut i purprade sonetter.
Se denna morgon, som azuriskt sken
i djupblått strålande kaskader häller
emellan trädens gröna hvalf, som
sväller
i sus, som klingar ifrån gren till gren.
I gräsets matta, böljande och len,
ranunculus sin gyllne slinga fäller,
och härligt frisk ur brisens tonvåg
kväller
en festlig doft af blommande syren.
Hit har jag kommit, unga dag, att höra
din stämmas toning att till festligt rus
på nytt en dag du måtte drömmarn
föra.
Hur sällsamt blå den djupa himlen
brinner.
Hvad magisk klang i dessa kronors sus.
Om åter väg till lifvets brus jag finner!
Albert Henning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
