Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Valja. Af Leonid Andrejev. Öfvers. för Varia från ryskan af Ottar Stare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄLJ A
427
handen några decimeter öfver bordet.
»Nej, ändå mindre».
»Som lilla kisse», frågade Välja i
glad häpnad. Hans ögonbryn höjde
sig, och munnen stod halföppen. Han
syftade på den hvita kattungen, som
de helt nyligen hade skänkt honom,
och som var så liten, att han fick rum
att stå med alla fyra tassarna på en
tallrik.
»Ja.»
Välja började skratta förnöjdt, men
fick strax åter sitt vanliga allvarliga
utseende och anmärkte med
nedlåtenheten hos den mognade mannen, som
erinrar sig sin ungdoms dårskaper:
»Då måtte jag sett löjlig ut.»
Nå, då han var så där liten och
löjlig som lille kisse, hade det där
fruntimret burit honom till dem och
sagt, att han skulle få stanna hos
dem för alltid. Men nu då han
blif-vit så stor och förståndig, ville hon
ha honom tillbaka igen.
»Vill du flytta till henne», frågade
hans f. d. mamma och blef alldeles
röd af glädje, då Välja kort och
be-stämdt förklarade:
»Nej. Jag kan inte alls med henne»,
hvarpå han åter tog till boken.
Välja trodde, att hela saken därmed
var utagerad, men han bedrog sig.
Denna sällsamma kvinna med ett
ansikte så liflöst, som om någon sugit
allt blod därur, denna kvinna, som
dykt upp, utan att man visste
hvari-från, och som försvunnit lika spårlöst,
hade bragt oro i det lugna hemmet,
fyllt det med dof ängslan.
Tanten-mamman grät ofta och frågade
oupphörligt Välja, om han ville fara från
henne, och farbrodern-pappan
brummade och strök sig öfver den kala
hjässan, så att de glesa grå
hårtestarna stodo rätt upp, och när så mamma
ej var närvarande, började också han
fråga Välja, om han ville komma till
det där fruntimret.
En afton, då Välja låg i sin säng
men ännu ej hade somnat, sprakade
hans farbror och tant om honom och
fruntimret. Farbrodern talade med
harmsen basröst, hvilken kom
glasprismorna i ljuskronan att dallra
omärkligt och gnistra som röda och
blå lågor.
»Det du säger är bara dumheter,
Nastasia Filipovna. Vi ha inte rätt
att utlämna barnet, inte rätt därtill för
hans egen skull. Vi veta ju inte en
gång, hvad den där människan har för
medel att lefva på, sen hon blef
öfvergifven af sin–––––-ja, du vet hvem
jag menar. Må hin ta honom
förresten. Jag kan sätta mitt hufvud i pant
på, att barnet snart skulle bli
ihjälpi-nadt hos henne».
»Men hon är ju så fästad vid honom!
Grisja».
»Jaså, vi äro inte fastade vid honom!
Du resonenrar så besynnerligt,
Nastasia Filippovna, så det ser nästan ut
som du ville bli kvitt barnet.»
»Så syndigt du talar».
»Nå, nå, bli inte ond nu! Försök
bedöma saken kallblodigt utan att förifra
dig. En lättsinnig flickslinka får ett
barn, som hon med gladt hjärta
kastar på oss. Och sen heter det,
gud-bevars: ’Ge mig tillbaka barnet, för
min älskare har öfvergett mig och
ensamheten blir mig för lång. Jag har
inte pengar art gå på teatrar och
kon-certer, så ge mig därför en leksak att
syssla med!’ Nej tack Ers nåd, då
får Ni allt först vända Er till
domstolen».
»Du är orättvis mot henne, Grisja.
Du vet ju, hur ensam och sjuklig hon
är.»
»Du, Nastasia Filipovna, kan då,
min själ, reta ett helgon till ursinne.
Tänker du då inte alls på barnet? Är
det dig alldeles likgiltigt, om man gör
honom till en hederlig karl eller till en
usling? Jag kan sätta mitt hufvud i
pant på, att hon gör honom till en
usling, en skurk, en tjuf och en...
usling.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
