Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Valja. Af Leonid Andrejev. Öfvers. för Varia från ryskan af Ottar Stare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
V ARIA
hvilade liksom en dunkel skuggbild af
de illasinnade, hemlighetsfulla
vålnader, som ljudlöst sväfvade där
ofvan-för.
»Välja!» flämtade Nastasia
Filip-povna förfärad.
Gossen drog en djup suck men
för-blef orörlig, liksom fjättrad af dödens
eviga sömn.
»Välja, Välja!» instämde nu ängsligt
Grigorij Aristarchovitjs grofva bas.
Välja slog upp de af täta ögonhår
skuggade ögonen, blinkade mot
ljusskenet och reste sig hastigt i sängen,
blek och förskrämd. Hans bara, tunna
små armar virade sig som ett pärlband
kring Nastasia Filippovnas röda,
fylliga hals. Han gömde hufvudet vid
hennes bröst med ögonen hårdt
hopknipna, som om han fruktade, att de
skulle öppna sig af sig själfva, mot
hans vilja, och hviskade:
»Jag är så rädd, mamma, jag är så
rädd. Gå inte från mig!»
Det blef en svår natt. När Välja
somnat, fick Grigorij Aristarchovitj ett
anfall af sin astma. Han låg och
flämtade, medan hans tjocka hvita bröst
krampaktigt höjde och sänkte sig
under isomslagen. Först på
morgonsidan lugnade han sig åter, och
alldeles förbi insomnade Nastasia
Filippovna med den tanken, att hennes
man aldrig skulle öfverlefva
förlusten af gossen.
Efter hållet familjeråd, hvarunder
beslöts att Välja borde läsa mindre
och vara mera tillsammans med
andra barn, började man bjuda gossar
och flickor hem till honom. Men
Val-ja kunde från första stund ej med
dessa dumma barn, så högljudda,
stojande och ostädade. De bröto af
växterna, trasade till böckerna,
hoppade på stolarna och slogos som
markattor, de där sluppit ur sin bur. Och
han, som var så allvarlig och
grubblande, stod och betraktade dem i
motvillig förvåning, gick därpå bort till
Nastasia Filippovna och sade:
»Jag är riktigt led på dem. Jag vill
helst sitta här hos dig.»
Och åter började han läsa om
kvällarna, och då Grigorij Aristarchovitj,
brummande öfver sånt där otyg, som
barn aldrig borde höra talas om,
försökte att vänligt taga boken från
honom, tryckte Välja den tyst men
be-stämdt tätt intill sig. Den
improviserade pedagogen gaf förlägen efter
och grälade istället förargad på sin
hustru:
»Jaså, det här skall kallas
uppfostran! Nej, Nastasia Filippovna, nu
ser jag, att du nog duger att sköta
grytorna men rakt inte att uppfostra
barn. Du har varit till den grad
släpp-händt, att man inte ens kan ta en bok
från pojken. Det kan då inte
bestridas, att du är en förträfflig
upp-fostrarinna!»
En morgon, då Välja satt och åt
frukost tillsammans med Nastasia
Filippovna, störtade Grigorij
Aristarchovitj in i matsalen. Hatten var
uppskjuten i nacken på honom, och
ansiktet sken af svett. Redan i dörren
ropade han triumferande:
»Afslaget! Domstoln har afslagit
hennes begäran».
Diamanterna i Nastasia
Filippovnas öron gnistrade till, och knifven
föll slamrande mot tallriken.
»Är det sanning?» frågade hon
flämtande.
Grigorij Aristarchovitj tog på sig en
allvarlig min för att de skulle se,
att han talade sanning, men nästa
ögonblick glömde han alldeles denna
sin afsikt, och hans ansikte öfverdrogs
af ett helt nät glada rynkor. Så
kom han åter att tänka på, att han
ej ådagalade den värdighet,
hvar-med en på viktig nyhet borde
meddelas, grinade bistert, sköt fram en stol
till bordet och lade sin hatt på den
samt tog sig ändtligen en ny stol,
då han märkte att den plats han ämnat
åt sig nu var upptagen af hatten.
Sedan han satt sig, fäste han en sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
