Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - André Antoine och hans teater. Af Maurice Berger (Paris) och Algot Ruhe. (Med 19 illustr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRE ANTOINE OCH HANS TEA TER
447
vit honom till att uppträda som
vanlig statist på Théåtre Francais i
sällskap med Mévisto. De båda
entusiasterna sattes härigenom i tillfälle
att på nära håll iakttaga de
skådespelare, som de beundrat från
åskådareplatsen. Om Antoi.ne förstått att
tillägna sig och draga nytta af de
uppslag andra kunde ge, var han icke
mindre rik på egna nya och praktiska
idéer till fulländningen af sitt stora
verk. Så var han den förste som vid
sin teater införde bruket af
godtköps-platser, han ökade äfven
genomsnittligt skådespelarnes löner, och i det
han afskaffade det för truppen
kränkande och för konsten föga
gynnsamma sättet att anlägga repertoaren mest
med hänsyn till en eller annan
"stjärna", sökte han tvärtom utbilda sin
konstnärliga personal till den jämnhet
i samspel och likformiga styrka, som
numera utgör dess mest förtjänstfulla
karaktärsdrag.
Antoine’s arbete började snart blifva
kändt äfven i utlandet, och liknande
företag grundades på 1890-talet i
Berlin, i England, i Köpehamn. Théåtre
Francais, Odéon, Gymnase och flera
utländska teatrar upptog stycken af
hans repertoar, såsom Jacques Damour,
Kyssen, Sceur Philomène ...
Man bör icke glömma att Antoine
förutom detta ständiga och
ansträngande arbete som teaterledare äfven
utvecklade en betydlig verksamhet som
skådespelare, i det han nämligen själf
innehar roller i flertalet af de stycken
han satt i scen. Hans beundransvärda
minne hjälpte honom ur månget kinkigt
läge, och man anför
häpnadsväckande drag som bevis på hans
kall-blodighet och hans aldrig förvirrade
snarfyndighet. Så t. ex. hade han i
Sœur Philomène en lång monolog,
som han icke haft tid att lära ett ord
af. Men vid första uppförandet tog
han helt lugnt en taburett, satte sig
framför sufflörluckan och föredrog sitt
stycke i den mest naturliga ton, med
fulländad konst.
I Den nya
af-guden af
Fran-qois de Curel
såg författaren
sig föranlåten att
inlägga gensaga
mot styckets
uppförande, därför
att Antoine icke
kunde sin roll,
men stycket
spelades icke
dess-mindre och vann
en sådan triumf, att den djärfve
förläts.
Ända till 1897 fortsatte Théåtre Libre
sin verksamhet under oförändrad form,
med åtta kvällsprogram för säsongen,
gifna tre gånger hvar, med
generalrepetitionen inberäknad och
upptagande uteslutande stycken, som icke
varit underkastade censur. Då denna
teater var fullkomligt enskild, stod dess
föreställningaf icke öppna för
allmänheten. Blott personer med inbjudnings-
■■ w
mm
M. SIGNORET.
M. DUMÉNY.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
