Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Den unga och förnäma damen under Ludvig XV:s tid. Af Gustave Larroumet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
VARI A
t:
%
f,
K
>-
- \
i
1
s* i Hi
DAMKOSTYM FRÄN LUDVIG XV:S TID.
andra och af hvilka markisinnan de
Lambert — den första i serien —
inför eftervärlden blir den mest
framstående genom sin roll och den mest
distingerade genom sin karaktär.
Louise är en f. d. elev i Saint-Cyr,
hvilket naturligtvis har beredt henne
till att blifva en väninna till madame
de Lambert. Hon har tagit del uti
dessa »samtal» och i denna
»undervisning», för hvilka madame de
Main-tenon stod i spetsen, denna kvinna,
som föreföll så majestätisk och
småleende i skuggan af sina charmanta
koaffyrer.
Hon hade varit henne följaktig på
hennes promenader längs den stora
avenyen, då ingen af den goda tonens
damer fick saknas uti Ludvig den
Heliges stora kortège.
Hon var tio år gammal, när en
augustiafton 1715 markisinnans vagn
återförde henne till Versailles, och
den sorgliga nyheten på samma gång
spred sig, att Ludvig XIV låg i
själtåget, en nyhet som öfverraskade alla
såsom någonting rent af omöjligt.
Uti Saint-Cyr erhöll hon en
uppfostran, som gestaltar en människas
åskådningssätt för hela lifvet.
Grundtonen uti densamma var religionen,
men en upplyst och ej någon
trång-bröstad sådan, och som ej kom i
någon strid med förnuftet. Madame de
Maintenon ville, att hennes unga
flickor skulle komma i åtnjutande af en
odlad intelligens, ett grundligt
omdöme och ett känsligt samvete.
Så fort som Ludvig XIV var af liden,
började al!a samhällets spänn- och
drifkrafter att förslappas. Man brydde
sig ej vidare om att tänka godt och
högt, utan endast att tänka djärft och
fritt. Man syftade mindre på skick
och hållning än på frihet och
bekvämlighet, mindre på det majestätiska än
på smak och behag — och man fäste
sig slutligen mindre vid dygd och
sedlighet än vid nöje och njutning.
Midt uti den tilltagande korruption
återstodo likväl några tillflyktsorter för
en dygd, hvilken, om den än var
mindre fast, dock ännu var fullt solid.
Första rummet i detta afseende
intogs af Madame de Lamberts salong,
hvilken, enligt markis d’Argensons
uttryck, »gör heder åt dem, som hafva
tillträde till densamma.»
Värdinnan i denna salong, som
genomgått många lifvets pröfningar, har
gjort sig känd genom fastheten i sin
karaktär och sitt hjärtas rättskaffenhet;
och efter att på det mest
samvetsgranna sätt ha uppfyllt sina pligter
såsom maka och moder, trodde hon
Molière, att en kvinna har rätt att
tänka och till och med att skrifva,
utan att göra detta till sitt yrke.
Hon tvekade ej att trotsa det
löjliga, som var fästadt vid minnet af
»les Precieuses»*) och att visa sig så-
*) Une précieuse kallades i
allmänhet den förnäma dame pä
sextonhundratalet, som var tillgjord i sitt uttryckssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
