Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - Gina Ranjicic — zigenarskaldinnan. Några drag ur ett äfventyrligt lif. Af Sigurd P. Sigurdh - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
VARI A
Och i en annan dikt säger hon sig
endast hafva älskat »Kipetarens»
rikedomar, aldrig hans person.
Ännu innan »kipetaren» återkommit,
skildes Gina från »den hvite mannen»,
hvilken hon tycktes hafva älskat med
hela sitt hjärtas glöd. Emellertid
måste hon snart hafva försonat sig
med tanken på att åter tillhöra sin
»kipetar», ty sedan hon, eländig,
medellös och trasig lämnat »ungrarens»
hus och i veckor plågad af hunger och
törst irat omkring på Adrianopels
gator, träffade hon åter sin »kipetar»,
hvilken från Serbien hämtat Ginas
»kära zig~iarsläktingar». På dessa
hade »kipetaren» redan tröttnat, de
tiggde och lefde på hans bekostnad
och han motsatte sig afgjordt att taga
dem med sig i de albanska bergen.
Efter flera tvister med Gina fick han
dock medgifva, att släktingarne skulle
få göra en färd dit för att därifrån
återvända till Serbien. »Kipetaren»
reste i förväg för att »skaffa gåfvor»
— — och innan han for, fick Gina
åter smycken, kläder o. s. v. Efter att
en två månaders tid hafva dragit
omkring med sina släktingar, återsåg hon
ändtligen albanesen, hvilken nu
rikligt begåfvade Ginas anförvanter, så
att dessa hade »så mycket pengar, att
de kunde köpa 600 svin oöh likväl
lefva lusteliga en tid utan sorger.
Häraf torde framgå, att Ginas
»kipetar» varit en af de den tiden så vanliga
albanesiska röfvarne.
I själfva afskedsstunden kom det till
brytning mellan Gina och albanesen.
Ginas släktingar, likt alla zigenare
tiggande ända till oförskämdhet,
fordrade, att albanesen skulle gifva dem
ytterligare 100 riksdaler, i annat fall
skulle de taga Gina med sig till
Serbien. »Kipetaren» afslog deras
begäran och Gina, som nu fått smak för
vandrarlifvet, vände honom trotsigt
ryggen och följde med till Serbien,
som hon ej sett på 13 år. Vid denna
tid var hon ungefär 23 år gammal,
men hade, som hon själf uttryckte sig,
lefvat mera än mången kvinna under
ett helt lif. En hennes kusin har för
dr Wlisloeki berättat, att Gina den
tiden var »så vacker, att t. o. m. de
högsta herrar nedläto sig i samtal med
henne».
II.
Om Ginas lif hittills varit blott
stundtals äfventyrligt, blef det från
nu en enda kedja af äfventyr. Från
d-en stui d, hon skildes från »kipetaren»,
liknar hennes lif en låga, som än
flammar högt mot skyn, än tyckes färdig
att slockna, tills dess den slutligen
släcktes under den bittraste nöd.
Hennes lif bland släktingarne blef
en bitter missräkning, hvartill väl
äfven sällade sig längtan efter
»kipetaren» och — friheten. Ty släktingarne,
som aldrig uppgåfvo hoppet att få
återse Ginas älskare och med honom
återigen präktiga skänker, bevakade
henne rätt strängt. Sålänge de 600
svinen, pengarne, Ginas smycken
m. m. räckte, gick det väl an, men då
allt detta var förstördt, blef Ginas
tillvaro outhärdlig. Slutligen begaf sig
en hennes kusin, som förälskat sig i
Gina, till Albanien att uppsöka
»kipetaren». Han återvände aldrig —
förmodligen har en albanerdolk för alltid
tystat hans mun. En dennes broder
varkunnade sig slutligen öfver Gina
och hjälpte henne att fly och att om
möjligt finna sin försvunne kusin.
Gina tog vägen till Albanien. Hon
hade då tillbringat öfver ett år i
Serbien, en tid under hvilken hon ej
författade något, ty som hon sedan sade:
»bland svin kunde jag ej skrifva och
jag tänkte blott på Albaniern». Men
under flykten skref hon bl. a.
Se korpars svarta skaror
från denna hembygdsort,
mitt eget folk, som jagat
mig bort från hemmets port!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
