Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1904 - I musikhistoriska museet. Af en Musikälskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
VARIA
fin oktav-spinett, gamla klaver,
klave-siner, klavikord (tonsättaren Ählströms),
klaviharpa, kammarklavér, harpsikord,
ett elegant sybordsklavér, orgel och för
öfrigt mycket antikt i den vägen. Här
förekommo äfven kuriositeter, såsom en
Lyra-guitarr från franskarevolutionstiden,
då allt skulle vara så antikt, en
»Non-nougagie», ett långt, smalt instrument
med en bastant tarmsträng, hvilket
användes under medeltiden i ensemblen
i nunneklostren för att ersätta
trumpeten. Så se vi »pochetter», små,
näpna violiner, hvilka dansmästarne
kunde bära i fickan — däraf deras
namn. Man ser dem för inbillningen
skymta fram dessa sirliga, kostliga
figu-rur från roccocon af dessa diminutiva
tingester. Vidare märkas »philonseler»
(näktergalsvioliner), en fin miniatyrviolin
och viola di Gamba, sorbisk guzla, en
kitora från 5 — 7 årh. konstiga, inrätta
instrument, en torb, en cybal, banjo
m. m. Det enda af allt detta, som har
egentligt effektionsvärde, är Carl
Mic-hael Bellmans cittra, deponerad här från
det lysande P. B. Hvem minns ej honom:
»Det finns ej tid, som dessa toner sofver,
Det finns ej land, som deras like har.»
För öfrigt stöter man här litet
hvar-städes på gamla musikalier, mest
kyrkomusik.
Till dessa gamla stränginstrument
och klaver knyta sig dock egentligen
inga intressantare minnen, om ej af
denna skara violinvirtousstjärnor, som
förr drogo äfven öfver vår himmel, men
nu synas blott sparsamt, sedan
kafémusiken förmått konservatorierna i
utlandet att numera leverera
utomordentligt väl skolade violinister dussintals
och virtousiteten blifvit banalare, ju
vidare popularitet den nått. Dock blänka
vid anblicken af de många violinerna
fram namnen Ole Bull, Auer,
Wioniaw-ski, Vicuxtempo, Tracherà, Sarasate,
Sourit, Wilhelmj, Torefin Tua,
Wilhelmina Neruda ej till förglömmandes.
Men — löjligt att säga — framför dessa
ställer sig minnet af Otto Sauermann
såsom hjälten bland dem alla. Huru?
Hvem minnes nu Sauermann?
Därför att han var min första—jag
må så säga — violinkärlek. Han råkade
komma i den tid, då sinnet har blott
känsla och ingen kritik. Och där får
jag förklaringen på några, äljes nästan
oförståeliga kärlekshistorier. Man ser
ett visst ansikte och hör en viss röst
i ungdomsåren. Sedan ser och hör
man flera, som äro både skönare, mera
känsliga och intelligentare. Men man
glömmer aldrig det första, trots smakens
och förståndets större odling. »On
recient taujasets à ses premiers amaurs.»
Beträffande Otto Sauermann kan »amaur»
öfversättas med vurm.
Sauermann kom i min ungdom till
en landsortstad, som icke var
bortskämd med musik. Han medföljde
ett den tidens »fröjd-» sällskap och man
hade mångahanda ressioner om orsaken
till, att denne ovanligt ståtlige yngling
med den gedigna musikaliska
utbildningen kunde ha gifvit sig in i ett
sådant sällskap, ehuru det dock var
bättre än de flesta »banden» på den
tiden. Det hviskades bland annat, att
fadern, som var kapellmästare, låtit
träna honom för virtousbanan så hårdt,
att ynglingen rymde öfver till Sverige.
Han väckte allmän sensation från
början. Han uppträdde ytterst korrekt
i frack »à la Nielsen», hade ett vackert,
ovanligt sympatiskt ansikte och förstod
konsten att possera utan att synas lägga
an därpå. Då han lutade ned
hufvu-det och lät de väldiga pannlockarna
falla ned och liksom blott lyssnade till
de andar, som läto välljudsvågor tränga
ut från violinen, tog han oss med storm.
Instrumentet var ypperligt, hans ton
var stor och föredraget smekande ljuft.
Han visste akta sig för jongleri, afhöll
sig från sprakande bravurnummer, ehuru
han nog studerat den mirakulösa skolan
och spelade helst enklare, melodiösa
saker, som slogo an på alla. De den
tiden moderna »souvenirerna» hade han
alla på sin repertoar. Hans bataljhäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
